Igår var jag nere i Halland och gjorde lite intervjuer. Bland annat träffade jag en kvinna lite utanför Ullared som jag skulle göra ett personporträtt av. När jag ändå var där kändes det ju nästan löjligt att inte kika in på det stora shoppingmeckat Gekås. Jag var inte ensam, det vore lögn att påstå, men sådär hysteriskt som man föreställer sig att det ska va var det då rakt inte.
Medan jag gick där med min korg på armen kände jag mig rätt malplacerad bland alla de andra som knappt syntes bakom överfulla vagnar. Många hade till och med två vagnar. Jag fann mig ganska omgående upptagen med frågan om vad det är som gör kvinnor till sådana hysteriska shoppingmonster, medan männen ser förvirrade ut och undrar vart maten är. När jag gått kanske tjugo meter in i varuhuset hade jag redan hört tre olika par försöka nå fram till varandra om vart de skulle mötas. Kvinnorna var inte närvarande annat än rent kroppsligt, i tanken letade de redan efter bästa fynden, det syntes lång väg. Männen däremot försökte febrilt få fram vid vilken matstation han tänkte vänta. Kan det vara ett arv från när kvinnorna var samlare och männen mest behövde försvara oss då och då och däremellan äta framdukad mat?
Jag skulle egentligen inte ha något alls. Jag var inte där för att handla utan för att jag råkade intervjua en kvinna en bit därifrån. Ändå började jag relativt snabbt plocka på mig än det ena och än det andra. ”En sån där kan jag ta, det är ju så billigt…” tänkte jag mest hela tiden. Tills jag tittade ner i en överfull korg som jag knappt orkade bära längre. Smack! Käftsmäll svår över hur lätt jag hamnade i fällan. Snabbt la jag tillbaks varenda pryl jag i tillfällig sinnesförvirring plockat på mig ”för att det är så billigt”. När allt kom omkring behövde jag ju faktiskt inte en enda av de grejer jag lagt ner i korgen, inte egentligen. Det kunde ha blivit en dyr affär i slutändan. Lite så som jag antar att de vill att man ska tänka.
När jag en kvart senare kom ut ur den lömska byggnaden (sägs det inte att det är vansinniga köer på Gekås? Jag såg inte en enda kö) hade jag fått med mig tandkräm och ett par tandborstar, refilltvål, ett par tights till dottern och ett paket hönökaka till maken. Kändes urfånigt i jämförelse med alla överfulla påsar som människorna omkring mig konkade runt på.
Jag inser hur lätt det är att trilla dit med billighetstänket. I verkligheten tror jag att många spenderar väldigt mycket mer än vad tanken var från början. Visst kan man säkert göra vissa fynd, om man håller sig till sånt man ändå ska ha och om man köper de kvalitetssaker som trots allt finns där bland allt krafset, men det gäller att se upp. Köpdjävulen lurar i varje hylla.