Vi har gjort en mindre avvikelse från regeln ”inget julande innan advent” så till vida att vi igår tittade på några avsnitt av Sunes jul. Bland annat den där de äter julbord.
Jag brukar anse att jag är en kvinna med stark karaktär, jag brukar inte låta mig påverkas och så vidare och så vidare. Maken håller inte med what so ever, men honom lyssnar vi sällan till här i familjen. Vid åsynen av all julmat, som det ju tack vara min hårda regel om att inte äta julmat någon annan gång på året var ett år sedan vi åt snart, tappade jag dock greppet lite. Fy faaaaen vad gott det ser ut. Det började vattnas i munnen på mig på ett sätt som Pavlo själv skulle varit mäkta belåten med.
Hör ni, har ni fattat att det snart är jul? Blott två veckor återstår till advent, startskottet för en av de mysigaste tiderna på året: Julen!