Alva och jag har planterat om lite blomsterarrangemang, ni vet, ut med halloween och in med lite mer adventiga saker även om det är ett par veckor kvar dit. Det finns gränser för hur mycket jag kan tortera barnet genom att låta henne vänta.
När vi kom in efter att ha fixat med utekrukorna frågar Alva med sin blidaste röst: ”Mamma, skulle du kunna ställa in mina skor i garderoben, det var så länge sen du gjorde det. Jag känner mig liksom så ompysslad då.”
Jag säger bara det, den tjejen vet hur hon ska get it her way.