Det finns få platser på jorden som jag älskar, där jag känner mig hemma. Det finns många ställen jag besökt där jag kan hitta ett lugn och där jag kan hämta krafter, men att känna sig hemma är en annan sak.

En av platserna är Hunnebostrand. Jag har stark anknytning dit. Min mormor och morfar är därifrån, jag själv har vuxit upp där. Inte en sommar i mitt liv har gått utan att den spenderats i Hunnebo. Under många år i barn och ungdomsåren bodde jag där permanent. När jag var dryga nitton år flyttade jag sedan därifrån och gav mig ut på resor i världen, men en del av mig stannade kvar.

Även om jag inte skulle vilja lämna det liv jag har byggt upp med min familj nu i mer mogen ålder så är vårt ställe i Hunnebostrand fortfarande en kär plats att återvända till för vila och rekreation. Vi har haft förmånen att ta över min mormor och morfars ställe och har det nu som en extrabostad kan man säga. Vi är där var och varannan helg och all ledig tid vi kan avvara spenderar vi i vårt sommarparadis där vi lever vår sommardröm, fast året runt. Tacksamheten är enorm!

Jag önskar att alla människor fick ha en plats de kunde känna så för. En plats som liksom lyser upp hjärtat i mörka stunder, ett ställe som får läpparna att krökas uppåt i ett nöjt leende vid blotta åtanken av det. Jag önskar att alla finge ha sitt eget Hunnebostrand.