Ända sedan vi bestämde oss för att flytta till Spanien har jag frusit mer än vanligt här hemma. Tanken på att vi nästa år vid den här tiden kommer att befinna oss i värmen istället för här hemma i råkylan gör mig mycket otålig. Jag vill vara där nu! Men jag får tåla mig. Om en månad får jag lapa solsken och värme (betydligt varmare än här i alla fall).
När vi beslöt oss för Spanien började vi genast kolla upp olika spanska skolor för Alva att gå i. Vi vill ju självklart lära oss språket så snabbt som möjligt och även integreras i samhället så gott vi kan. Det går självklart inte att säga att spanska skolan är si eller så, det finns naturligtvis bättre och sämre skolor där som här, så är det överallt. Däremot finns det vissa generella grejer att sätta sig in i.
Några saker som vi funderat över i val av skola är att spanska skolan har omdömen av barnen från det att barnen är 3 år gamla. Betyg från de är 6 år. Disciplinen är mycket bättre i spanska skolan än i svenska, vilket jag i stort sett tycker är bra, beroende på hur man går tillväga såklart. Rasterna är relativt korta och lektionerna långa, redan från småskolan. Läxor från första början. Övergripande kan man säga att kraven på barnen är mycket högre där än här. Det behöver inte vara odelat negativt, jag kan tycka att svenska skolan är helt åt skogen många gånger. Om lärarna hade möjlighet att ägna lektionerna åt att lära ut istället för att kämpa för att hålla ordning vore saken en helt annan.
Det som däremot gjorde att vi tillslut valde att avstå spanska skolan och istället låta Alva gå i Skandinaviska skolan är att föräldrar inte är välkomna i spanska skolan. Aldrig någonsin. Inte ens första dagen. Inte ens en timme. Man lämnar sina barn utanför skolans område och sen får barnen klara sig själva. Det spelar ingen roll om barnen är ledsna eller inte kan språket, föräldrar får inte vara med ändå. Man resonerar som så att barnen vänjer sig snabbt och att det går över relativt fort. Att barnen är anpassningsbara. Och det är de ju också många gånger. Men vi känner vårt barn och vi vet att om vi flyttar henne till ett annat land där hon inte kan språket och inte känner någon och bara släpper av henne utanför skolan och säger ”ha det så bra, hämtar dig om 7 timmar”, så skulle hon bli knäckt. Hon skulle bryta ihop och vägra gå till skolan. Det skulle inte gå över utan skapa ett trauma.
Vi har pratat med mängder av föräldrar som har mer eller mindre odelat positiv syn på spanska skolan och säger att barnen faktiskt klarar det. Vi har pratat med nästan lika många som har testat och barnen har mått fruktansvärt dåligt av det. Så det är självklart individuellt. Det beror såklart också på hur gamla barnen är när de sätts in i skolan. Många av de som är positiva har barn som har gått i spansk skola från de är 4-5 år, så då är det kanske annorlunda. Några har varit äldre och har ändå sett positivt på det.
Faktum kvarstår: för oss och vår dotter kommer det inte att funka, det är vi övertygade om. Inte i nuläget. Skandinaviska skolan it is med andra ord. Vi kommer att hårdsatsa på spanskan, vi kommer att läsa extra spanska utöver det som barnen läser i Skandinaviska skolan (som nu har ny rektor och inte kan jämföras med hur den var för några år sedan, nu ska den vara suveränt bra). Vi kommer också träna extra mycket på att läsa, skriva och räkna, eftersom spanska skolan är långt före den svenska, i och med att barnen börjar skolan tidigare. Kanske kan Alva sedan gå över till spanska skolan efter någon termin eller två, när allt inte är så nytt längre, vi får se. På det här viset blir övergången i alla fall något mjukare.
Om man funderar på att sätta sina barn i spansk skola ska man också veta att man måste vara inskriven i kommunen i Spanien för att få söka till skolan. Man måste allra först söka ett NIE-nummer, vilket är ett identitetsnummer för utlänningar som man behöver ha för att tex kunna köpa något i Spanien, som en bil eller liknande. Detta NIE-nummer kan man sedan bygga vidare på. För att kunna söka till skolan ska man ha något som kallas för padron. Det är att man är inskriven i kommunen. Vidare kan man bli resident och man blir då skatteskriven i Spanien, jobbar och försörjer sig där osv. För att kunna bli resident måste man kunna uppvisa försörjning i landet. För oss är det i dagsläget endast aktuellt med ett NIE-nummer och eventuellt att söka om padron. Detta för att kommunen då får bidrag för att vi är inskrivna i kommunen och självklart vill vi på så sätt kunna stödja den kommun vi bor i.
Nu ska jag fortsätta att drömma om värme och vita stränder.
Mer om att flytta till Spanien till barn.
