Cyklar och sånt

Alva är alltså på Björkö. Helt skamlöst erkänner jag att det kan vara skönt att få vara själv en stund. Att inte vara den påpassliga mamman, alltid finnas tillhands. Det är skönt att kunna städa och veta att det kommer att förbli ordning på torpet mer än fem minuter efteråt. Kunna sitta och läsa en bok utan att springa ifrån var tredje mening, eller kunna skriva ostört kapitel efter kapitel. Eller som jag gjort idag, kunna vara i stallet utan att titta på klockan. Visst är det skönt.

Men när jag har kommit ikapp mig själv och njutit av tystnaden, då börjar den plötsligt kännas tryckande. Jag tittar på det renplockade vardagsbordet där jag suttit och skrivit fokuserat på laptopen ett par timmar och jag ser märkena av kritor, jacken efter tappade leksaker och ringarna från de små barnglasen. Det är nästan så att barnet som i ett slag är så saknat matrealiseras framför mig, framkallad av all den kärlek som fyller mitt bröst. På tal om bröst, visst har hon gjort att min dröm om ”långa fina bröst som mamma har” gått i uppfyllelse (det är sant, jag önskade mig det när jag var fyra år), men vad gör det när hon istället fyllt inte bara brösten utan hela min kropp med livslust och kärlek långt över alla möjliga gränser.

Alva, kom hem nu! Mamma har godis…

 

Igår utförde jag något av ett experiment. Eller inte igår kanske men resultatet uppvisades igår. Jag brydde mig helt enkelt inte om att planera något alls inför midsommar och så skulle jag se vad som hände. Precis som jag trodde så hände – ingenting. Dagen blev alltså extremt lugn och det enda avbrottet från pusslande, ätande och spelande med familjen var när vi gick upp till Kättilsröd för att dansa kring stången. Visst, Alva ville såklart inte dansa när vi kom dit, men vi såg den i alla fall. Getter klappades och fika intogs, sedan gick vi hem och kom innanför dörren lagom till att regnet började ösa ner.

Idag spenderar Alva och Martin dagen på Björkö med en massa andra barn som vi kan låtsas är Alvas kusiner. Det är de absolut inte, men eftersom hon inte har några egna så får hon låna ett gäng. Jag och Challe är hemma eftersom ett hus fullt med barn inte rimmar väl med att han ska ta det lugnt på veterinärens ordnation. Jag spenderar dagen med att svara på mail som jag borde tagit tag i för länge sedan. Det känns rätt skönt. Det gör ofta det när man fixar saker som blivit liggande.

Ikväll har vi bestämt att vi ska ha myskväll. Jag har mutat mig till en godispåse att dela med Alva mot att jag lagar hennes byxor. Bra deal?

De är inte så många, men de är få. Håll till godo.