Ungefär så började dottern dagens konversation med sin mor. Jag tycker att barn borde vänta tills modern gnuggat sömnen ur ögonen innan de ber om något som innebär att densamma inte kommer att få sova på ytterligare si så där fyra till fem år.

”Varför vill du det då gumman?” lyckades jag pressa fram.

”För då kan jag lära henne att hon inte får ta mina saker och så kan jag säga att hon ska vara tyst så att jag kan sova och så kan jag lära henne hur man sitter och äter vid bordet. Och så kan vi dansa. Men om jag inte får en lillasyster så vill jag i alla fall ha en katt och den ska heta Emelie för det är det finaste namnet jag vet. Som min moster, hon heter Emelie, visste du det?”

Man måste bara älska dem, det måste man. Även när de kommer klockan halv sju på morgonen och ber om systrar och katter. Jag förklarar för barnet att vi nog inte kan ha en katt eftersom pappa är allergisk.

”Äsch pappor, de är utbytbara.”

”…”

 

Sitter i soffan och försöker att inte känna mig helt död. Tar hjälp av program som The Big Bang Theory, Kockarnas kamp (?) och Hela Sverige Bakar. Slås av hur jäkla osympatisk tanten i juryn till bakgänget framstår. ”Usch” och ”Hua” används frekvent. ”Diss” säger jag.

Fick nys om det här YouTube-klippet förresten. Är det alltså så här ett folkrockband låter? Enligt Allehanda Nöjes recensent skall bandet, Mumford & Sons, vara något alldeles extra och de får högsta betyg. Tydligen händer det inte så ofta. Kunde vara värt att lyssna på tänkte jag. Hiss eller diss? Bedöm själva.

Vi brukar alltid köra någon form av rapportering efter Alva är lämnad på dagis. Så där så att den som inte lämnat vet att man inte villat bort sig på vägen, råkat lämna av barnet på jobbet och själv satt sig i läshörnan på dagis eller något annat mindre lämpligt.

Idag meddelade jag ”det gick bra” till Martin, varpå jag i princip la på luren igen. Inte riktigt men nästan. Det tog ungefär tre minuter, sedan ringde han upp igen.

”Varför är du så kort?” frågade han med aningens oro i rösten.

”Jag är väl inte kort, jag är 166 cm”, svarade jag. Då var han nöjd igen och kunde jobba på i lugn och ro.

Här är en annan form av kort.  

Har fotats idag för bilder till artikeln i Lucky Rider av Stina Markan. Hästen var inte helt samarbetsvillig, hon överposerade lite om man så säger. Hade inte riktigt känsla för att man kan behöva göra rörelser långsamt för att det ska bli bra på bilden. Men till slut gick det vägen och Easy var rätt nöjd med sig själv.

Efteråt fick jag åka i ilfart för att hämta barn på dagis. Eftermiddagen har ägnats åt att byta film i dvd:n åt henne x antal gånger samtidigt som jag lagat massa mat till matlådor. Hon har inte varit helt pigg det lilla livet. Hoppas hon känner sig bättre imorgon, då är det fotografering på dagis.

Nu ska jag rasa i säng. Jag är slut och förbi, trött och utmattad. Men ganska nöjd med livet, det måste jag säga. Jag har visiooooner. 

Jag ska sälja min Westwoodsadel eftersom jag inte har någon användning för den själv. Onödigt att den hänger i sadelkammaren och tar plats tänker jag. Den är välvårdad och mycket skön. Svängd bom. 22,5 mellan conchos. 16″ sits. Pris 9000:-

Intresserad? 

Jag försöker febrilt förstå varför det här kallas för hästdansen? Jag lyckas inte alls, snälla hjälp mig att greppa det hela. Vad jag kan se så är det inslag av hästar någon sekund eller så av videon och någon sekvens av dansen skulle det kunna se ut som att de kastar lasso eller något, det är allt jag får ut av det.

Men en sak, den lilla killen i början av videon är bara väldigt bäst.