De från julen. Från när vi högg (sågade) julgran i Småland. Såg tomten genom köksfönstret hos farmor och farfar. Gjorde snögubbe med min bror. Gjorde snöänglar. Åkte pulka. Älskade bästa julklappen även dagen efter julafton. Spelade kort med kusinerna (mina eftersom Alva inte har några). Och så slutligen från idag, nyårsafton.

Alltså tänker jag inte summera året 2012. Inte med mer än att jag säger att det slutade helvetes mycket bättre än det började, och det är min dotters, mina hästars och mina nya vänners förtjänst. Och för att vara alldeles osvensk säger jag också att det är min egen förtjänst.

År 2013 kommer att bli precis vad jag gör det till. Vi väljer det mesta i vårt liv. Kanske inte precis vad som händer oss, men vi väljer hur vi hanterar det. Detta är vad jag har börjat få kläm på nu mot slutet av året som för sista gången ett tag framåt innehåller två likadana siffror. Bara en sån sak.

Även om jag inte vill summera så vill jag önska alla ett gott nytt år och allt det ni drömmer om. Have a good one!

Alva ligger övertrött i sängen efter en hård vecka med julfirande och övernattning hos en kompis. Spännande saker som gör att kvällarna blir sena, om än mycket trevliga.

Just det där med att de är trevliga också har Alva svårt att släppa och hon tycker det är orättvist att hon nu måste börja vänja sig vid mer normala rutiner igen, även om vi enligt mig inte direkt börjat idag. Hon brukar normalt sett somna några timmar innan 22.

Hur som helst, på onsdag börjar dagis igen och vi måste försöka få vänt dygnet så att hon orkar upp då. Inte helt oväntat skyller Alva detta ofog på dagis och säger att hon aldrig mer vill gå dit. ”Jag vill bli vuxen nu direkt säger hon” och mitt hjärta börjar värka. Precis som hon ville jag bli vuxen direkt för att kunna råda över mina egna sovtider och godisintag som de vuxna hela tiden ville göra intrång på. Jag förklarar att när hon blir vuxen måste hon gå upp ännu tidigare för då ska hon till jobbet.

Alva begrundar detta en stund och säger sedan med darrande stämma ”Ända tills man dör?” Jag ler lite och säger att man jobbar tills man blir gammal och går i pension. Sedan är man pensionär tills man dör. Alva suckar djupt och ser något ångestfylld ut. ”Då vill jag bli pensionär nu direkt” säger hon sedan.

Jag kan inte låta bli att må lite dåligt över det faktum att en 4-åring redan sitter så fast i ekorrhjulet att hon har ångest över att behöva gå upp och ge sig iväg varje morgon fram tills hon blir pensionär. Det måste bli en ändring. Jag får ta och bli miljonär nu direkt så att hennes liv blir friare.

Snart kan jag berätta some breaking news för er. Mitt hemliga projekt är snart redo för avtäckning.

Håll utkik! Håll vakt! Håll… äh, gå bara in på bloggen och läs så skall det snart uppenbaras för er.

så hände det här. Varning för stark bild.

Under julen vägrar jag dator och spenderar all tid med familjen, snön och hästarna.

Ni som tycker jag är lam och trist som uteblir från bloggen kan dock pusta ut. För mig är julen slut imorgon och allt återgår till det normala. Då kommer jag igen med bilder och skvaller. Looooovar.

Förra året fick vi fira julafton två gånger eftersom Alva låg däckad i så hög feber den 24:e att hon några dagar senare inte ens kom ihåg att julafton både kommit och gått. Jag ska kanske inte säga att det var det värsta jag varit med om, men kul var det inte. När ens barn ligger och nästan brinner upp och feberyrar och man inte kan göra ett skit förutom att byta ut de kalla handdukarna på pannan med jämna mellanrum och försöka få i barnet vätska på tesked, då är det lätt att hålla sig för skratt.

I år hade vi tänkt ta igen julmyset som kom av sig förra året med råge. Lilla julafton skall tillbringas på Älvstranden och sedan blir det övernattning hos mina föräldrar för Alva. Hon tycker så mycket om att få rå om dem i fred ibland och hon vill absolut bli kvar där över natten. På julafton är det gemensam frukost i stallet och mys med hästarna och sedan är det samling här hemma hos oss för mat, julklappsöppning, spel och lekar resten av julhelgen. Det kommer bli så bra.

Nu är det förstås det att Alva precis igår började hosta. Inte så där lite grann utan så där jättemycket. Så mycket att hon måste vara hemma från dagis idag. Nu håller jag tummar och tår för att hostan försvinner snabbt och inte övergår till ny feberyra. Det vore så fisigt av den att ta plats i barnkroppen precis till jul i år igen.