Nu är det igång igen. Alla dessa människor som måste kanalisera sin ilska över att anse sig ha blivit trampade på tårna genom att ösa kommentarer om hur pretto jag är och hur jag saknar sympati och förståelse. Kommentarer om att jag skulle anse mig vara bättre än andra. Att jag inte fattar hur det kan vara, att jag lever ett räkmackeliv som inte är i proportion till vad ”vanligt” folk gör och därför inte har rätt att uttala mig. Vem är jag egentligen att komma och tala om för andra att det de gör är fel.
Japp, jag pratar om den vita julen. Jul utan alkohol. I år, precis som alla andra år, hävdar jag bestämt att det är vår förbannade skyldighet att klara oss utan alkohol några dagar över jul, för att kunna ge barnen ro och trygghet. Alldeles för många barn bävar inför julen. De andningshål de normalt sett (förhoppningsvis) har i form av skola och aktiviteter är borta och de är fast hemma. Att se sina föräldrar bli personlighetsförändrade av alkohol är inget jag önskar något barn, aldrig någonsin. Jag vill egentligen inte skriva ”i synnerhet inte på julen”, men jag gör det ändå, eftersom julen är en så viktig helg för just barnen. Även om barnen själva har upplevelser i bagaget som gör att de inte tycker om julen så är den viktig ändå, eftersom den är något alla pratar om hela tiden, spåren av den syns överallt. Inget barn skall behöva vara oroliga eller känna obehag.
Självklart finns det massor av människor som kan hantera alkohol och bara dricka lite grann. Men konstigt nog verkar väldigt många av dessa ändå gå för långt just på julen av alla tillfällen. Kanske för att de stressat så mycket innan för att få allt klart i tid, kanske har de jobbat extra för att ha råd, kanske ogillar de dem de firar med, kanske älskar de dem de firar med. Anledningarna till att ta ett par glas för mycket är många.
Jag fortsätter envist att tillstå att det är allas vår skyldighet att lyfta fram alkoholfria dryckesalternativ som våra självklara val under julen. Om vi inte kan avstå alkohol några ynka dagar, för barnens skull, ja då hävdar jag att man har problem. Jag sticker ut hakan och står för det. Om jag är pretto för det så må det vara hänt. Det är helt riktigt att jag anser mig vara bättre än att försätta mitt barn i en obehaglig situation genom att dricka på jul. Inte bättre än andra rent värdemässigt, men bättre än just den handlingen. Det står jag också för.
För övrigt håller jag hårt på att det inte skall stressas inför jul. Ingen måste stressa så mycket att de måste dricka för att varva ner. Det är rent bullshit. Och måste man dricka för att varva ner är vi tillbaks till att jag då tycker att man har problem. Sätt upp era egna regler. Det finns inga måsten bara för att det är jul. Tycker du att det är ett enda flängande och en massa måsten, sätt ner foten och börja skapa dina egna traditioner. Hörde förra året när jag gav en massa förslag på hur man kan göra för att slippa stressa att ”man kanske inte har lust att handla julklappar och grejer i oktober”. Jag tappade nästan hakan. Nej men då har man ju valt det själv, gnäll inte då för helvete. Stå för dina val. Vägra flänga runt på flera olika ställen under dagen om ni nu inte vill det. Säg att ni är hemma och alla som vill är välkomna. Laga maten tillsammans. Kräv att de som skall vara med och fira hos er också tar på sig någon uppgift. Jag lovar att det är görbart. Och om de som ni väljer (med betoning på väljer, vi gör hela tiden val som vi faktiskt får ta ansvar för) att fira med vägrar ställa upp på det, ja då får ni själva ta ställning till om ni verkligen vill fira med dem.
Jag är stenhård när det gäller just julen. Något så innerligt trött på att höra om hur folk stressar livet ur sig för att de ”måste”, för att de jobbar så hårt, för att det är så många viljor osv. Gör något åt det då, utan att beröva barnen en rolig jul. Sprid inte er negativa syn på julen vidare till era barn.
Självklart kommer jag få en massa hat för det här, det får jag varje jul. Det spelar ingen roll. Jag står för mina åsikter och jag ruckar inte en millimeter på min åsikt om vit jul och en jul utan stress. Det går att lösa. Jag vet, jag har själv den vägen vandrat. Har blivit intervjuad om det i en julspecial av Hemmets veckotidning.
Slutligen. Jag har inte på långa vägar levt ett räkmackeliv. Den som tror det är så fel ute de kan komma. Jag har inte heller brist på sympati, tvärtom. Grejen i just det här fallet är att jag har större sympati för barnen som inte kan göra något åt sin egen situation och är utlämnade till vuxna, än till de vuxna som inte vill eller orkar ta sitt vuxenansvar. Och jo, jag har definitivt erfarenhet av både det ena och det andra, man får det när man levt med en alkoholist.
Jag kan hantera att ta en nubbe till maten. Jag kan hantera att dricka en eller ett par julöl. Men jag låter bli. Det finns ingen anledning. Däremot finns det väldigt många fina anledningar till att skippa att ”dricka jul”. I alla fall i annan form än julmust och glögg.
Avslutningsvis: Jag hyllar Vit Jul. Ni är hjältar!
