Månad: april 2015

Lite respekt tack

LinnéaDitten och datten

Jag rullar vidare på ett tidigare inlägg om hur företag och andra som driver hemsidor av olika slag kan få mig att stanna upp och vilja återkomma till dem. Jag vet inte hur många gånger jag hamnar på sidor där företag gör reklam för sina produkter, i mitt fall oftast kläder/skor, inredning eller hudvård, och sen talar de varken om var jag kan hitta produkterna eller vad de kostar!

”Jamen du kan väl bara googla på märkesnamnet så hittar du väl något”, säger de som invänder mot min klagosång.

Nej. Jag är en potentiell kund och jag skall inte behöva lägga ner oceaner av tid på att ta reda på något som borde presenteras för mig av företaget som vill att jag skall handla av dem. Det skall gå enkelt och snabbt, annars får det vara. Hur intresserad jag än månde vara är det ändå inte befogat att jag skall leka kurragömma bland olika sidor och sökord för att få veta var och hur mycket av mina pengar jag behöver spendera för att förvärva företagets fantastiska produkt.

”Finns i utvalda butiker” står det ibland. Jaha. Vilka utvalda butiker då om jag får fråga? Nej, jag skall inte behöva leta igenom alla de trehundratjugosju olika butiker, eller tjugosju , eller ens sju olika butiker som säljer era produkter. Ni ska tala om det för mig på en gång! På samma gång som ni talar om vad det kostar, så att jag vet om det är värt min tid att ens titta vidare på er produkt.

Jag upprepar: Jag bojkottar omedelbums de företag som inte bryr sig mer om mig som kund än att de på ett tydligt sätt talar om vad det de vill att jag skall köpa av dem kostar och vart jag kan hitta det.

Och vad gör du då?

LinnéaDitten och datten

Satt nyligen i en debatt som rörde det faktum att alltför många människor värderar andra utifrån deras yrke. Vi människor vill gärna ha ordning och reda omkring oss och tenderar därför att gärna vilja stoppa in allt och alla i små behändiga fack för att få bättre överblick och ”koll” vad vad och vem man är. Det resulterar i att vi många gånger mer eller mindre jämställs med vårt arbete. Vi ÄR vårt arbete.

En tjej i debatten hade lackat ur helt på att den i särklass vanligaste frågan som kommer näst efter ”vad heter du” när man träffar någon ny är ”vad gör du för något”. Hon hade börjat svara ”dansar pole dance” när folk frågade vad hon gör. Enligt henne var minerna oslagbara.

Jag funderar på att göra samma sak. Dessa titlar hit och dit som är så in i norden viktiga står mig upp i halsen. Att vi måste ha intressanta och framgångsrika jobb för att anses vara intressanta som människor. It makes me sick to my stomach. Det är inte legitimt att inte satsa på en karriär om man vill vara värd någon uppmärksamhet, vara värd att lära känna. För inte skulle man kunna ha något intressant att säga om man ”bara” är städare, sopgubbe eller kanske busschaufför. Det låter som ett skämt men tyvärr är det sanning i många människors ögon.

”Jamen det man arbetar med kan ju ändå definiera en människa, det säger ju ändå något om vem man är som person, vad man valt för yrke”, invänder en del. Oj oj oj, kan vi ta och gå tillbaks till verkligheten ett slag, säger jag. För, i verkligheten, är det endast en relativt liten klick människor som är förunnade privilegiet att kunna försörja sig på det de brinner för, det de verkligen själva har valt. De flesta är glada om de faktiskt har ett arbete alls. Något man kanske ändå har haft turen att välja så sett att det är något man utbildat sig till, men som man kanske valt att utbilda sig till, inte för att man egentligen absolut ville just det, utan för att det var där det fanns bäst chans att få jobb efter utbildningens slut.

Så, från och med nu kanske jag skulle ta och svara något av allt det andra jag gör, förutom det jag gör i mitt yrke, när någon ställer den där obligatoriska frågan om vad jag gör…

Triumphglass vs. hett te

LinnéaDitten och datten

TriumphIgår var tid för kulglass från Triumph (blåbär, polka och limoncello), idag fryser jag rumpan av mig igen. Jag har en sån där bullig, utstående sak som blir frostnupen var gång kylan sätter in. De senaste åren av pojkkropp-mode, eller vad man skall kalla de smala höfter och platt rumpa som skall till för att kunna ha de smala jeans som varit allt butiker haft att erbjuda, har varit rätt långt från den kropp jag förunnats.

Nu hör inte jag till dem som får panik och börjar svälta mig själv för att passa något ideal, jag är alldeles för förtjust i mat och godsaker för det, utan jag har förlikat mig med att min kropp ser ut som den gör, precis som alla andras ser ut som de gör. Vi är alla olika, vi ser alla olika ut, det enda som är detsamma är att vi alla har just kroppar. Kroppar som bär oss dit vi vill, som bär våra barn, som tröstar dem, skyddar dem och leker med dem. Det är inte något att förakta.

Jag går mer på den där gamla devisen om hur den perfekta beachkroppen ser ut: 1. Ha en kropp 2. Gå till beachen. Såg förresten att Isabella Löwengrip hade gjort någon variant på den, typ hur man får den perfekta bikinikroppen: 1. Ha en bikini 2. Ha en kropp 3. Ta på dig bikinin. Och så hade hon lagt upp några bilder på sig själv på stranden, precis som hon var, utan att vara mager på gränsen till svältliknande.

Att träna är för mig något man gör för att hålla sig frisk, inte för att uppfylla omvärldens krav på hur jag borde se ut. Jag vill försöka äta sunt så långt jag kan för att få stanna på denna jord, helst rask och kry, så länge som möjligt. Men svälter mig, nehej tack, det blir det ingenting med. Jag unnar mig när jag tycker att det är värt det, jag äter mig mätt varje dag, och jag har lärt mig att älska mat som är bra för mig. För min egen skull, inte för att bevisa något för någon annan.

Hur kom jag nu in på det här? Jag skulle ju prata glass och värme vs. kyla, filtar och hett te. För lika soligt och fint som det var igår, lika grått och råkallt är det idag. Aprilväder som det så fint kallas. Jag har begravt både mig och barnet under alla filtar jag hittat och häller i oss te för att vi inte skall bli blåa. Höja värmen går inte för sig, så här års är elementen avstängda, tack så mycket, hälsar maken, som är en sån där tjomme som älskar precis alla väder och aldrig är varken för varm eller kall.

Om en vecka åker vi i alla fall söderut och nu verkar solen och värmen ha återvänt även till solkusten. Vi håller tummarna för att vårt D-vitaminförråd skall få ordentlig påfyllning snart.Fuengirola

Tågresande ökar i Spanien

LinnéaFlytta till Spanien

AVE-spainDet här var väl ändå fina nyheter, även om jag personligen blir så åksjuk att jag inte är människa på två dagar efter att jag spenderat tio minuter på ett tåg i rörelse. Jag önskar verkligen att jag kunde resa med tåg, för miljöns skull om inte annat, men jag spyr som en kalv och fungerar inte alls på flera dagar efteråt som sagt. Så dumt, särskilt som det är mycket mer praktiskt att ta sig från stadskärna till stadskärna på en gång än att behöva transfer och annat tjafs med flyg.

Nu hoppas jag bara att de kan hålla de låga priserna och inte går omkull på kuppen för att det inte går ihop. Fram för tågen i Spanien! Få koll på tidtabeller och priser här.

Kiehl´s slår ett slag för miljön

Linnéafåfängt

Kiehl´sMen hej hallå sköna vår! Kan man bli annat än glad och uppåt när solen närapå värmer så att man kan sitta i bara tröja mot husväggen, utan att frysa ihjäl? Träd och buskar börjar klä sina grenar i skir grönska och fler och fler blommor sträcker på sig från rabatterna. Underbart och härligt. Det är nu, när värmen kommer och växterna blommar, som Sverige visar sin rätta sida, de vackra, underbara.

Jag passar på att använda all energi ljuset och värmen bidrar med till att rensa i badrumsskåpet. Jag har samlat på mig en del tomburkar och flaskor av mina hudvårdsprodukter. Varför det kan man tänka. Jo, för att Kiehl´s är ett mycket miljövänligt företag som vill att man skall lämna in sina förbrukade behållare till dem så att de kan återanvända dem. Som tack för hjälpen med att göra jorden lite renare får man en liten gåva, som ett läppcerat eller liknande. Visserligen tycker jag att man ska kunna göra något bra för miljön även utan presenter, men visst är det trevligt ändå, det skall jag inte förneka.

Nu ska dessa favoriter få nytt liv och jag är ett steg närmare att få tömt helt inför flytten.

 

Intressant av Wimp Music

LinnéaDitten och datten

Jag har under ett par veckor haft ett prova på-konto hos Wimp Music. Jag ville kolla om utbudet och tjänsten var bättre än Spotify och jag tänkte att det kostar ju inte att prova, eftersom första månaden är gratis. Om man vill fortsätta dras pengarna efter denna testmånad, vilket för mig skulle inneburit den 29/4.

Idag bestämde jag mig dock för att inte längre fortsätta med kontot, så jag gick in och stoppade mitt abonnemang. Inget svårt, inget konstigt, bara en knapptryckning och ett svar på frågan om varför man inte vill fortsätta. Det som var intressant kommer nu.

Ungefär tre sekunder efter det att jag avbrutit abonnemanget plingar det till och jag får ett mail. Det kommer från Wimp Music. Inget konstigt alls, en bekräftelse bara. Trodde jag. I mailet stod det nämligen att de ett flertal gånger försökt dra avgiften från mitt konto utan att lyckas och att det troligtvis beror på att kortet jag använt inte längre är i bruk. De bad mig kontrollera detta och därefter meddela dem så att de kan dra pengarna. Tills vidare har de tyvärr varit tvungna att stänga mitt konto.

Jag tänker att det var ett mycket märkligt sammanträffande att de valde att skicka detta (helt säkert automatiska) meddelande några sekunder efter det att jag avslutat mitt konto. Det hade också varit märkligt om de försökt dra pengar innan den 29/4 som var det datum då pengarna skulle dras om jag ville fortsätta abonnemanget (vilket de ju naturligtvis inte har försökt). Borde inte Wimp ha mer än ett automatiskt svar när konton inte längre skall vara aktiva? Till exempel ”vad tråkigt att du inte längre väljer Wimp Music men vi välkomnar dig tillbaks om du ångrar dig” eller något sådant, istället för ”vi kan inte dra pengar så du får inte vara med längre, fastän det är du som säger upp abonnemanget och vi inte skall dra några pengar än på ett par veckor…”

wimplogo Tja, jag ville bara säga det. Smart? Nej, inte särskilt smart.

Tips för att få mig att stanna kvar på sidan

LinnéaDitten och datten

Jag ägnar en hel del tid åt att göra research, både i mitt jobb, men även privat. De senaste månaderna har mycket handlat om Spanien, såklart, men även fakta kring produkter, kläder och platser att besöka, eftersom det är ett stort intresse för mig.

Vad gäller Spanien så finns det inga gränser för vad jag vill ta reda på. Allt från hur byråkratin fungerar till vilka taxibolag som är bra eller frisörer man vill gå till. Jag har läst och läst och läst tills ögonen gått i kors och däremellan har jag suttit i telefon eller med mailkontakter för att reda ut sådant jag inte förstår själv. Resultaten ser ni i mina inlägg och uppe i menyn där jag listar tips och länkar.

När man spenderar så mycket tid på hemsidor och andra ställen där man kan tänkas få inspiration inser man rätt snabbt vad som gör en sida bra eller dålig. Vilka sidor man gärna återkommer till eller rekommenderar och vilka man stänger ner lika snabbt som man klickat upp dem. Många, väldigt många, brister totalt och jag vill därför komma med några tips för hur man får iallafall mig att stanna en stund längre på sidan:

Hemsidor: 

  • Skala av! Det finns inget värre än röriga sidor som försökt trycka in så mycket som möjligt, däribland reklam för andra företag. Det blir bara kaos och jag tappar intresset tämligen omgående om jag måste sitta och leta mig fram mellan en uppsjö olika blinkande baners.
  • Visa tydligt vad ni erbjuder för tjänst/produkt och gör det lätt för mig att komma i kontakt med er. Jag avskyr telefoner och dissar utan undantag företag som endast går att nå på detta sätt. En mailadress är väl ändå närmast obligatoriskt att ha?
  • Tydlig prisinformation. Om jag går ut på en sida som erbjuder tjänster av olika slag så vill jag också kunna se vad denna kostar, oavsett om det är en tjänst eller en produkt. Jag vill INTE behöva kontakta företaget för att få veta vad något kostar, det skall stå tydligt på sidan! En sak är om prisuppgiften rör en tjänst som är anpassningsbar, då förstår jag att man behöver kunna ge en offert istället. Däremot borde någon form av standardpris finnas med.
  • Gäller det sidor som skall förmedla inspiration vill jag gärna få veta, helst med länkar, var det jag skall inspireras av kommer ifrån. Varför lägga upp bilder på kläder, inredning, elektronik, hudvård eller vad det än månde vara, som man är sååå nöjd med, eller intresserad av att prova, om man inte också talar om för läsaren var man kan hitta det? Man måste väl i ärlighetens namn kunna länka även om man inte är sponsrad, eller har vi sjunkit så lågt att vi inte vill hjälpa eller gynna någon om vi själva inte vinner på det?

Sociala medier:

  • Jag kan egentligen bara tala om Instagram eftersom det är det enda jag kikar på (förutom facebook och där är jag bara aktiv i utvalda grupper). Nu är det väl så att jag knappast kan kalla mig aktiv på Instagram heller, eftersom jag endast följer 15 konton där. Jag har verkligen försökt hitta intressanta personer eller företag att följa men möts bara av en uppsjö med bilder av plutande ankmunnar, halvnakna kroppar eller bilder som skall inspirera med där det inte står något alls om var man kan hitta det fantastiska plagget/prylen eller vad det nu kan vara (se ovan om att länka eller i alla fall skriva ut inköpsställe). Jag skulle ALDRIG följa någon som är slav under duck face-trenden eller tror att jag är intresserad av att se dem posera halvnakna (gäller båda könen).

Ja det blev bara en punkt under sociala medier, som jag i sanningens namn är urusel på att följa. Det finns miljontals konton, bloggar och gud vet vad, men endast en handfull som (för mig) är intressanta. Faktum är att jag är lite skraj när jag ser den utveckling som sker vad gäller bloggar och youtube-konton. Det är den här världen mitt barn skall växa upp i. Med tonårstjejer och gillar som sitter och talar om för dem att man måste träna ”fett mycket” för att ”förtjäna” att äta, eller att de inte räknas om de inte syns där och där eller att man bara måste ha de och de kläderna. Materialism och utseendefixering levererat direkt till barn som är i en skör ålder där de skall försöka reda ut vilka de är, eller håller på att bli. Usch och fy och skamligt!

Har du självdisciplin nog?

LinnéaDitten och datten

11058794_496023373880521_5095657227513347036_nSjälvdisciplin är inte riktigt min grej. Jo, när det kommer till vissa saker kanske, jag hade inga som helst problem med att sluta röka (japp, jag har varit idiotisk nog att förpesta mig själv och min omgivning en gång i tiden), jag har heller aldrig haft några problem med att låta bli att ta det där sista glaset på krogen. Men annars, som att hålla i med träning, som kan vara något av det tråkigaste jag vet, eller att låta bli sockret, eller att plugga när jag borde och sådana saker – usel!

Just socker är min stora last här i livet, jag har sjukt svårt för att ta mig ur det där träsket. Jag har alltid tänkt att det måste vara höjden av självdisciplin, att kunna hålla igen och inte trycka i sig skit bara för att man är sugen. Men så såg jag den här bilden som Jessica som skriver Annorlunda Underbara delade på sin facebook och jag tänkte att det där toppar nog faktiskt allt. Hade inte kunnat låta bli att trycka på dem. Så totalt oförklarligt härliga känsla.

Barbro frågar

LinnéaFlytta till Spanien

”Vad modiga ni är som flyttar fastän pensionen är långt borta.
Vi har länge planerar att flytta ner till Estepona så snart vi går i pension vi har inte vågat göra det tidigare.
Vad tror du att du kommer sakna mest (om något) med Sverige? Är du rädd för något? Vad ser du mest fram emot?” – Barbro Klang

Först och främst, naturligtvis, tack för dina fina ord. För att svara på dina frågor måste jag tänka efter lite, men jag tror ungefär så här:

  • Jag kommer att sakna flera saker. Först och främst de vi lämnar efter oss här hemma, däribland, å Alvas vägnar, hennes två bästa kompisar som i princip är som barn i huset här. De springer fram och tillbaks mellan husen stup i ett och det värker lite i hjärtat när jag tänker på att vi berövar dem detta. Sedan kommer jag också att sakna att bara kunna gå rakt ut genom dörren till någon av altanerna eller till trädgården, det blir inte samma sak nu när vi ska bo i lägenhet. Sist men inte minst kommer jag sakna att kunna förstå allt, både praktiskt och språkligt, utan att anstränga mig.
  • Det jag är rädd för har i princip bara med Alvas säkerhet och trivsel att göra. Tänk om vi råkar ut för rån (kan ske här hemma också), tänk om hon inte trivs, tänk om det blir jobbigt för henne att kompisar kommer komma och gå eftersom folk inte stannar mer än ett tag, tänk om hon känner sig begränsad och låst för att hon inte längre kan gå själv till kompisar, sådana saker. Jo det finns ett par saker till som ligger och mal lite i bakhuvudet och det är dels tsunamis, som inte alls är särskilt orealistiskt att de kan slå till mot spanska sydkusten, och dels alla de där läbbiga farorna som finns ute i vattnet. Till exempel finns det ett, om än mycket litet, bestånd av vithaj utanför Spaniens kust. De anses vara utrotningshotade, men de finns där. Nu tror jag inte att risken att komma i närkontakt med dem är särskilt stor, men jag som nästan får frispel om det så simmar förbi en vanlig liten firre när jag badar får lätt panik bara av tanken.
  • I ärlighetens namn ser jag mest fram emot ljuset, värmen och enkelheten. Avsaknaden av materialism (nåja, i alla fall inte i lika stor utsträckning som här). Att både jag och Alva får möjlighet att lära oss (förhoppningsvis) ett nytt språk på plats i landet. Närheten till älskade Malaga, Nerja, Mijas Pueblo, Marbella och flera andra pärlor. Dessutom har jag redan kontakt med en handfull människor som jag tror och hoppas kan  utvecklas till vänskap, trevliga samtal och många skratt.

Jag önskar så att alla som verkligen vill också vågar ta steget och inte låter sig hindras av att de tror att man inte kan flytta med barn. Det kräver mer eftertanke och planering, ja, men det är fullt görbart. Vi är levande bevis och många, många, före oss likaså.