Nya tider – hejdå Spanien

Som många av er redan vet är äventyret i Spanien över för vår del. Vi känner oss helt färdiga med Spanien och kommer bara återvända på semester. Man skall visserligen aldrig säga aldrig, men det är så vi känner just nu. Vi längtar efter andra saker och har andra inriktningar i livet nu. När vi fick förfrågan om att vara med i Familjer på Äventyr (den säsong som går nu) kände vi att nej, det vill vi inte och nej vi vill faktiskt inte ens vara kvar i Spanien. Vi var mätta och färdiga och redo att gå vidare.

När vi kom hem sålde vi vårt hus eftersom vi kände att vi var färdiga även med att vara husägare. Istället förverkligade vi en annan dröm, nämligen att ta över min mormor och morfars ställe som jag berättade om i förra inlägget. Vi bor i lägenhet i Göteborg och lever vår vardag här, reser en del och så lever vi drömliv bortom vardagen i Hunnebo. Just nu är det perfekt.

Hur det nu är så samlade vi på oss en hel del erfarenheter i Spanien som vi är oändligt tacksamma för. Vi är så glada att vi gjorde det, att vi vågade. Det finns ingenting att ångra, vi är lyckligt lottade som fick vara med om allt vi var med om och som har alla våra minnen från ”äventyret” kvar. En hel del av det vi tog reda på och satte oss in i finns dokumenterat här på bloggen och ni är många som tittar in för att ta del av informationen varje dag. Det är jag glad över! Nu kommer jag att så sakteliga flytta över informationen till en sida som heter Till Spanien och börja med lite annat här. Inläggen här kommer finnas kvar, men för information om Spanien hänvisar jag alltså nu till den andra sidan istället.

Jag hoppas att ni som kommer hit vill fortsätta göra det för att se vad jag hittar på istället, läsa om Hunnebostrand och allt annat som kommer dyka upp här.

 

Hunnebostrand i hjärta och själ

Det finns få platser på jorden som jag älskar, där jag känner mig hemma. Det finns många ställen jag besökt där jag kan hitta ett lugn och där jag kan hämta krafter, men att känna sig hemma är en annan sak.

En av platserna är Hunnebostrand. Jag har stark anknytning dit. Min mormor och morfar är därifrån, jag själv har vuxit upp där. Inte en sommar i mitt liv har gått utan att den spenderats i Hunnebo. Under många år i barn och ungdomsåren bodde jag där permanent. När jag var dryga nitton år flyttade jag sedan därifrån och gav mig ut på resor i världen, men en del av mig stannade kvar.

Även om jag inte skulle vilja lämna det liv jag har byggt upp med min familj nu i mer mogen ålder så är vårt ställe i Hunnebostrand fortfarande en kär plats att återvända till för vila och rekreation. Vi har haft förmånen att ta över min mormor och morfars ställe och har det nu som en extrabostad kan man säga. Vi är där var och varannan helg och all ledig tid vi kan avvara spenderar vi i vårt sommarparadis där vi lever vår sommardröm, fast året runt. Tacksamheten är enorm!

Jag önskar att alla människor fick ha en plats de kunde känna så för. En plats som liksom lyser upp hjärtat i mörka stunder, ett ställe som får läpparna att krökas uppåt i ett nöjt leende vid blotta åtanken av det. Jag önskar att alla finge ha sitt eget Hunnebostrand.

Vinterdag i Hunnebo