Kategori: Förälder

Krokodiler och trebenta hundar

LinnéaDitten och datten

Mitt lilla åkerspöke hade något svårt att komma till ro och somna igår kväll. ”Mamma, berätta om djuren i Spanien”, bad hon och jag förstod att hon var lite orolig över vad som väntar i form av farliga varelser.

Trebent hundFör att avdramatisera det hela började jag prata om alla hundar som finns överallt, om att vi kanske kan hjälpa till vid något räddningscenter för djur någon gång, och om de vackra andalusiska hästar som vi bara måste se. Jag pratade om åsnor, krabbor, fåglar och fjärilar – och såklart om tjurarna. Sedan, sådär lite i förbigående, pratade vi om att det finns skorpioner i bergen, kackerlackor (”jag veeet, de finns på toaletterna och är suuuuperäckliga”, skrattade hon) och spindlar. Vi berörde ämnet ormar och även småkryp i största allmänhet. Jag berättade om att djuren inte är farliga även om man kan bli lite rädd för sånt man inte känner till så bra. Att man kanske inte behöver klappa ormarna eller ta i spindlar och skorpioner, och definitivt inte i håriga larver.

”Men finns det krokodiler i havet?” frågade åkerspöket till sist. Jag svarade att krokodilerna bara fanns i hennes säng. Då skrattade hon och tyckte att jag var mer än lovligt knasig. Sedan suckade hon, rätt nöjt, och sa att hon i alla fall tänkte gå ut och gå med en hund som bara hade tre ben, om hon hittade någon sådan någonstans. Och så skall hon ge dem godis, men inte choklad, för det är inte bra för hundar. Sedan somnade hon och lämnade mig ensam kvar med min fråga om hur i all sin dar hon kommit att tänka på trebenta hundar.

Feliz día de la madre

LinnéaDitten och datten

Idag firas mors dag i Spanien och jag vill naturligtvis passa på att skicka ut en hel massa kärlek till alla kvinnor som på ett eller annat sätt agerar som modersfigurer. Vill också sända extra kärlek till alla barn som ger oss vuxna sin villkorslösa kärlek och sätter sin tilltro till oss. Måtte vi visa oss värdiga deras förtroende!

Just det här, att vi firar saker på olika datum (och självklart också det faktum att vi firar olika saker) är en av de stora fördelarna med att bo i ett annat land. Man får fira så mycket mer. Så, Feliz día de la madre!

mothersdaySMIS-nr8SMIS-nr8

 

Sagt av barn om djur

LinnéaDitten och datten

Läste precis några roliga citat där barn har beskrivit olika djur. Barn är underbara när det kommer till sånt där, de har så sköna synvinklar på saker och ting.

”Honan heter gris och hanen svin. Ungarna är kelgrisar” – Sofie 5 år

”Mamman heter höna, pappan hane, barnen killingar och barnbarnen ägg” – Stefan 6 år.

Alva skrattar så hon nästan gråter när jag läser högt för henne. ”Hahaha och barnen till katter heter SKATTER”, tjuter hon och tycker att hon är jätterolig.

En del dagar börjar bättre än andra om en säger.

Vinterbad

LinnéaDitten och datten

Sällan har jag sett ett barn skratta och tjoa så mycket under ett utomhusbad i början av mars. I alla fall inte i Europa, Kanarieholmarna borträknade. Man måste ändå älska klimatet här nere i España, det måste man.

IMG_6768

Det är ju inte bohuslänsk granit, men…

LinnéaDitten och datten

klättraTja, trots att det inte är bohuslänsk granit går det bra att klättra i ändå. Allt som lutar uppåt (eller ja, för all del neråt) funkar fint. Den senaste veckan tror jag knappt att Alva tagit ett enda vanligt steg, hon har istället rusat och hoppat och klättrat och skuttat och sprungit om vartannat.

Endast den förälder till ett barn med luftrörsproblem, föräldrar som fått åka in akut med ett barn som inte får luft utan måste få syrgas, förstår hur det känns att se sitt barn kunna rasa omkring som en kalv på grönbete – utan att få en enda hostattack eller kippa efter andan mer än vem som helst skulle ha gjort av ansträngningen.

Jag blir tårögd bara jag skriver om det. Finaste Alva, Göteborg må vara hemma, men klimatet är inget för dig.

 

Dagens lektion – spanska veckodagar

LinnéaFlytta till Spanien

spanska veckodagarIförd pyjamas och med en tandglugg värdig vilken sexåring som helst sitter Alva och skriver upp spanska veckodagar. Hon har en särskild skrivbok där vi övar på diverse spanska ord, veckodagar, färger, årstider och siffror. Vi blandar skrift och bild så att hon får ta in det hon ska lära sig på olika sätt. Dessutom tycker hon det är skönt att få ”vila” lite från ansträngningen med att skriva genom att istället rita lite då och då.

Man märker att är rätt jobbigt för henne än så länge så vi kör med korta stunder, men rätt ofta istället. Och så får hon dessutom spela en del spel på spanska, eftersom det är något hon är motiverad till. Jag tror att man kommer längre med motivation än med tvång. Det ska vara kul att lära sig, då tror jag man minns det man lär sig bäst.

 

 

Så drabbas barn av sena kvällar

LinnéaDitten och datten

imagesEn ny brittisk studie visar att det inte är särskilt bra för barn att ha oregelbundna sovtider eller att komma i säng efter nio på kvällen. Något att tänka på när man flyttar till Spanien där sena kvällar är vanligt även för barn.

Studien visade dock på att det inte bara är de sena kvällarna som ställer till det för barnen, utan även det myckna tv-tittandet (nähäää?!) vilket det förmodligen inte blir lika mycket av i Spanien som här i Sverige, så det kanske väger upp lite.

Studien förvånar visserligen ingen (?) men kan ändå vara bra att belysa. Jag kan bara tala för vår familj, men vi märker tämligen omgående på Alva när hon lagt sig för sent att hon inte mår bra av det. Att somna efter nio är ett big no no om hon ska fungera dagen efter. Helst ska hon vara i säng klockan åtta. Kanske blir det lite senare när vi bor där det är ljusare och solen skänker välbehövliga D-vitaminer, men senare än nio kommer det inte att bli på vardagar i alla fall, annars kommer hon aldrig att orka med skola och allt.

 

Mysteriet med det försvunna batteriet

LinnéaDitten och datten

De senaste dagarna har brandvarnaren på ett mycket tydligt sätt talat om att den hemskt gärna skulle vilja ha ett nytt batteri. Igår gjorde maken slag i saken och slängde med ett batteri i kundkorgen när han ändå var och handlade till den obligatoriska tacos-fredagen. Alva har bestämt att så skall vara och eftersom hon just nu är sjuk lät vi henne bestämma. Bara hon äter något alls så kan vi trycka i oss tacos ännu en fredag.

Hur som helst. Batteriet landade i hallen, tillsammans med alla andra varor, varpå maken deklarerade att nu var hans jobb slutfört, nu fick vi (jag och Alva) packa upp. Vi gjorde så och fortsatte sedan vår kväll, Alva utslagen på soffan och jag, visserligen också i soffan men inte fullt så utslagen. Batteriet glömde vi bort.

I morse kom jag på att man kanske måste sätta i batteriet också för att brandvarnaren skall bli nöjd. Det räcker tydligen inte att bara köpa ett. Alltså gick jag för att sätta i det. Bara det att det var borta. Jag letade och letade och hittade det inte. Frågade maken som slog i från sig med båda händerna och sa att han inte rört något i påsarna sedan det kom över tröskeln. Jag sa att jag packade ju upp det och la det på bordet igår. Då flikar Alva in, lite förstrött, att ”ja och sedan la jag det någonstans”. Jaså ok, vart då då? undrade jag såklart. ”Jaaa, du, jag la det antingen i köket, eller i vardagsrummet eller i pappas rum eller där uppe någonstans”, sa Alva obekymrat.

Men så bra då, då är ju området att leta på begränsat till inomhus i alla fall… Det är fortfarande inte hittat. To be continued…

Betänkligheter kring vår flytt

LinnéaFlytta till Spanien

Drabbades igår kväll av det kvävande, hemska tvivlet som lägger sig över mun och näsa som en våt handske och gör det svårt att andas. ”Vad ger vi oss in på?”, ”Gör vi rätt som gör det här?”, ”Hur kommer Alva att reagera på att ryckas upp med rötterna från allt hon är van vid?”, ”Tänk om…” Ja ni förstår kanske hur tankarna gick. Jag kring betänkligheter kring vår flytt helt enkelt.

Det är första gången sedan vi bestämde oss för att göra verklighet av drömmen som jag blivit smått rädd. Hade det bara gällt mig själv hade jag inte tvekat en sekund, då hade jag förmodligen dragit för länge sedan, men det är skillnad när man har ansvar för ett litet knyte också. Det stora hemska ansvaret, att mina beslut påverkar hennes liv, kanske på ett oåterkalleligt sätt, känns ibland övermäktigt. För mig är det det svåraste, och värsta om man får säga så, med att vara förälder. Alla beslut som rör en annan människa i så hög grad som föräldrars beslut rör barn.

Igår kväll var jag nästan beredd att blåsa av hela grejen. Nej det var jag inte egentligen, men det kändes lite tungt en stund. I morse när jag vaknade hade de mörka känslorna blåst över och allt kändes lika roligt och förväntansfullt igen. Antar att det är ett sundhetstecken att man ändå stannar upp och tänker igenom allt några varv till när man gör en sån här grej. Nu har jag fått göra det och kan konstatera att vi gör helt rätt trots allt.

Det enda jag känner mig lite halvt ”missnöjd” med är att det trots allt är kallt och ruggigt på kvällar och nätter på Costa Blanca under vintern. Kontrasten mellan dag och kväll/natt är enorm och jag kan tänka mig att man upplever det ännu kallare i och med detta. Så sett hade jag hellre slagit mig ner på Teneriffa eller någon annan av Kanarieholmarna, där temperaturen är mer jämt behaglig. Men jag får se det som att Costa Blanca inte är fy skam det heller. En avsevärd skillnad mot Göteborg är det i alla fall.

Costa Blanca