Från näthat till hundprat. Mycket trevligare ämne. Jag och Alva drömmer om att kunna ha hund igen så snart som möjligt, men eftersom lägenheten vi hyr i Spanien måste hållas djurfri får vi nöja oss med att vara volontärer på de räddningscenter som finns för hundar runt om Fuengirola. Många av dem välkomnar hjälp med öppna famnar och vi ser fram emot en höst fylld av hundpromenader.
I stadsdelen Los Pacos finns en 5400 kvadratmeter stor hundpark, med palmer och allt, där man kan träffa andra hundmänniskor och låta sin fyrbenta vän rocka loss med andra hundkompisar. Parken är öppen för alla, bara man ser till att hålla sig till de förhållningsorder som gäller, nämligen att plocka upp efter sin hund (direkt, inte sen!), hålla grinden stängd och såklart se till att hunden kan uppföra sig bland både folk och fä så att säga. Man vill inte ha bråk eller andra otrevligheter, såklart.
Jag och Alva har tänkt gå dit någon dag, även om vi inte har någon egen hund. Parker som denna är utmärkt för att komma i samspråk med nya människor och kanske öva lite spanska, eller åtminstone engelska, något som vi skall börja med på allvar nu. Att kunna språk och kunna kommunicera med andra känns som nyckeln till det mesta här i livet. Ovärderligt.