En nära vän till mig sa idag att kineserna har ett uttryck som lyder ungefär: När du gjort en snabb resa måste du stanna och låta själen komma ikapp.
Jag tyckte först att det var ett fint talesätt och visst stämmer det, men sen tänkte jag inte så mycket mer på det. Tills nu, när jag tagit mig tio minuters total paus från allt i solstolen på altanen. Plötsligt kände jag att något inom mig landade och la sig på plats. Kanske var det själen?
