Bästa vännens besök är över och farmor och farfar (Alvas) har fått ta hennes plats. De skall vara här ett par veckor framöver och det är vi naturligtvis glada för. Familj och vänner är otroligt saknade här nere, det går inte att orda om. Alva är den som tar det hårdast och som saknar alla de där hemma allra mest, även om vi alla går med en lite gnagande längtan efter de vi lämnat. Med alla menar jag förutom Alva även mig själv. Maken spenderar ju den mesta tiden i Sverige så han kvalar snarast in på listan över de saknade.
Nu fyller vi dagarna med prat och skratt och sightseeing. Vi måste ju naturligtvis visa upp allt som betyder något för oss här nere och sådant som vi tycker är fint och mysigt. Dessutom börjar en av årets största ferior i morgon och varar en hel vecka. Hej då sömn! Att bo mitt i stan har sina fördelar men också klara nackdelar…
På onsdag är barnen lediga från skolan och det utnyttjar vi genom att ta en dagstripp till Gibraltar eftersom svärföräldrarna så gärna vill dit. Det går bussresor härifrån på onsdagar och fredagar så vi passar på att ta en av dem. Då slipper man också de långa köerna för att ta sig över gränsen. Annars är det nästan smartast att parkera på spanska sidan och promenera över till Gibraltar. Att sitta i timmar i kö för att få med sig bilen in känns helt klart ovärt.
Jag har fått många förfrågningar på om jag kan lista vad jag tycker är de mest positiva respektive negativa sidorna med att bo här nere nu när vi varit här ett tag. Det kan jag och ska jag, fast om ett tag. Känner att jag vill suga på det lite till först, men håll ögonen öppna, jag lovar att ge min syn på det hela innan oktober är slut.