Tja, trots att det inte är bohuslänsk granit går det bra att klättra i ändå. Allt som lutar uppåt (eller ja, för all del neråt) funkar fint. Den senaste veckan tror jag knappt att Alva tagit ett enda vanligt steg, hon har istället rusat och hoppat och klättrat och skuttat och sprungit om vartannat.
Endast den förälder till ett barn med luftrörsproblem, föräldrar som fått åka in akut med ett barn som inte får luft utan måste få syrgas, förstår hur det känns att se sitt barn kunna rasa omkring som en kalv på grönbete – utan att få en enda hostattack eller kippa efter andan mer än vem som helst skulle ha gjort av ansträngningen.
Jag blir tårögd bara jag skriver om det. Finaste Alva, Göteborg må vara hemma, men klimatet är inget för dig.