Godmorgon go vänner och gott folk. Hoppas ni har en bra dag framför er. Här börjar det ljusna så sakteliga och vi funderar på att gå upp, men har inte riktigt orkat göra slag i saken än.
Igår kväll fick Alva vara vaken så länge hon ville när det var fredag och allt och som hon själv sa ”Jag tänker ta en lång sovmorgon imorgon”. Eftersom hon faktiskt har börjat sova lite längre på morgnarna nu under sommarlovet så tänkte jag att det kunde vara mysigt med en riktig uppesittarkväll ihop. I morse vaknade jag dock av att någon petade mig i sidan gång på gång och när jag äntligen lyckades öppna ögonen låg det ett litet klarvaket barn där och log mot mig. En mycket trevlig syn att vakna till förvisso men jag kände mig lite för trött för att uppskatta det så mycket som jag borde precis just då. En titt på klockan sa att den långa sovmorgonen hade räckt ända till kvart i sju. Jippie!
Det är lite av problemet med mitt härliga lilla barn. När hon kommit in på något, vad det än är, så kör hon på det utan undantag. Som en periodare ungefär (borde jag vara orolig för framtiden?) som går all in på det hon gör just då. Detta gäller även sovtider. Nu när hon vant sig vid att vakna sju när det är skola så vaknar hon sju(isch) varje dag, helgen är inget undantag. Suck och stön och hej då till senare fredag- och lördagskvällar.
Man får vara glad för att hon i alla fall inte kräver att vi skall gå upp och leka, som hon gjorde när hon var yngre, fast då klockan fem, halv sex sådär, utan nöjer sig med att väcka en så att hon kan få sällskap när hon sedan ligger i sängen och läser serietidningar (det är den nya grejen). Nu ligger jag som sagt här och ser det ljusna mer och mer utanför fönstret och tänker att det blir nog en bra dag ändå.