Fröken duktig – not so much

Återigen överöses jag med åsikter som mer eller mindre går ut på att jag borde byta namn till fröken duktig. Anledningen tycks vara för att jag varken röker eller äter kött. Då är man tydligen väldigt duktig. Bättre än andra. Man skall vara glad för att andra inte dömer en (att man inte röker och äter kött) på samma sätt som man själv dömer de som röker och äter kött, något jag inte riktigt får ihop av flera anledningar, en av dem den helt uppenbara, nämligen att de som vräker ut sig detta i en tämligen aggressiv ton helt uppenbart precis har gjort det, alltså dömt mig.

Allra först vill jag säga tack. Jag är uppriktigt förvånad, men samtidigt (nästan) smickrad, över att så många människor, fortfarande idag, 2015, tycker att man skulle vara bättre eller duktigare än andra om man inte röker eller äter kött. Jag kan inte med rätta hävda att jag är särskilt bra på sådär värst många saker så om jag kan kalla mig duktig för att jag låter bli cigaretter och kött så tar jag åt mig det, även om jag för mitt liv inte förstår vari det duktiga ligger. Det är inte som att det är särskilt svårt att säga nej till något av det. Inte egentligen. Inte när man vet vad det gör med den egna hälsan, med miljön och med djuren om man istället säger ja till detsamma. Jag har när jag befinner mig i vårt hus i Göteborg svårare att klara mig utan bil, av olika anledningar som jag inte tänker gå in på nu, även om jag vet att detta är förkastligt för miljön. Därför betalar jag gladeligen lite extra i skatt för bensinen. Som något slags tafatt försök till kompensation. Att köra bil är ingen mänsklig rättighet, det är något jag väljer och då får jag också betala priset. Mitt val att köra bil påverkar ju faktiskt i allra högsta grad andra människor som också lever här på vår jord. Det är egentligen inte alls min ensak. Att då betala lite extra och dessutom skippa köttet som är en ännu större miljöbov än trafiken är en lätt sak. Om någon vill kalla mig duktig för det så är jag som sagt visserligen mycket förvånad, men tackar ändå. Man tar de ”komplimanger” man kan få antar jag. Bäst att lägga till att jag mycket väl förstår att orden om fröken duktig inte alls är menade som komplimanger, men man kan ju alltid välja att höra det man vill höra, eller hur.

För det andra så måste jag säga att jag skrattar rätt gott när jag hör och läser om hur redig jag är som är så hälsosam. Maken min skrattar ännu högre. Visst, maten jag äter är hälsosam, jag har en nyttig kosthållning, det är sant. Jag använder inte tobak eller nikotin, jag dricker inte kaffe eller svart te och jag dricker mycket måttliga mängder alkohol. Jag skulle säga att jag kanske dricker sammanlagt 1 ½ – 2 flaskor vin om året. Max. Tilläggas bör att vin är den enda form av alkohol jag dricker, förutom något glas med mojito var femte år eller så. Så långt är väl allt gott och väl vad gäller nyttigheter. Men ungefär där tar det också stopp. Jag äter både godis och bakverk och avverkar en glass om dagen sommartid. Jag tränar aldrig mer än att jag går promenader. Jag håller inte ens på med hästar och ridning längre och får alltså inte ens någon smygmotion på det sättet. Jag hinner inte med någon yoga och jag tränar inte dans. Ingenting. Dessutom är min riktigt stora akilleshäl coca-cola. Japp, ni läste rätt. Den mest skadliga, värsta drycken av dem alla. Att säga att jag är så värst hälsosam är med andra ord att ta i i överkant.

Jag säger tack, men egentligen tycker jag mest att det är otroligt sorgligt att så många tycker att mitt avståndstagande från kött- och tobaksindustrin är så anmärkningsvärt att det behöver stötas och blötas så till den milda grad i dagens ”upplysta” samhälle.