Vårt kringflackande liv denna sommar har resulterat i att Alva helt har gått vilse i dialektdjungeln. Numer är ljuden som kommer ur hennes mun någon slags småländsk-skånsk-halländsk-göteborgsk blandning. Dessutom så har hon problem med att hålla isär språken när hon läser och glömmer ofta att h skall uttalas på svenska nu när hon förstått att man inte gör det på spanska.
Jag börjar fundera på om vi gör det stackars barnet totalt förvirrat med alla dessa sätt att prata på och olika platser att sova på varav inget är hemma. Själv längtar jag mig tokig efter att vara på plats nu. Kan inte förstå hur vi tänkte när vi bestämde oss för att vänta ända till tredje augusti med att åka tillbaks till Spanien och spendera sommaren i Sverige. Sommaren som inte verkar bli stort mer än en vecka lång dessutom. Nu är värmen på väg in, men redan om en vecka skall den försvinna bort igen sägs det. Låter jag bitter? Det är mitt rastlösa jag som vill vara hemma, på plats, boa in mig och spendera dagarna i shorts istället för långbyxor.
Men, just idag, just nu, är det faktiskt härligt ute och jag tänker njuta. Imorgon drar vi till Astrid Lindgrens värld och det är något jag ser fram emot med barnslig entusiasm. Har svårt att tänka mig att det finns något större Astrid Lindgren-fan än jag, ändå har det aldrig blivit av att jag åkt dit. Nu får jag dela upplevelsen med min favorittjej och jag gläder mig så! Och vad gäller vår nuvarande bostadssituation så underlättas den av att vi har så goa människor att bo hos när vi inte bor i lägenheten i stan. Det är verkligen inte att förakta att resa land och rike runt för att få umgås med familj och vänner.