Det är en rätt stor dag här hemma idag. Stor så till vida att det första jag hörde när jag vaknade i morse var ”Linnéa, grattis”. Och jag fyller inte år, det sker inte förrän i sköna maj. Det jag gratulerades till är att jag (och maken för all del) har bröllopsdag. Fem hela år har vi verkat för samhällets välbestånd och än har döden inte skilt oss åt.
Alltså, ett grattis i en arla morgon. Det är stort. Därefter har dagen framskridit precis som vanligt. Inga blommor, inga presenter, inget tjafs. Vi jobbar inte så. Vi ger varandra själsliga gåvor varje dag istället, det blir bättre så. Men imorgon skall vi bo på hotell och gå ut och äta. Det är inte illa pinkat av strängt upptagna och hårt arbetande folks i sina bästa år.