Som kontrast till det förra inlägget ska jag berätta om Alvas största bekymmer just nu. Hon ska få en cykel, hennes första riktiga cykel, den hon kommer att komma ihåg sen när hon sitter i en gungstol med en filt över benen och med barnbarnen sittandes vid hennes fötter och hänfört lyssnar på sin mormors historier om när hon var barn förr i tiden.
Barnet ska alltså få en cykel. Hon är lite oroad över att vi kanske inte kommer att hitta precis en sådan som hon vill ha. Det hon vill ha är en rosa och lila cykel med glitter på och fiiina märken med Barbie och prinsessor och Hello Kitty. Jag tvår mina händer och känner mig lätt illamående. Men Alva är mycket allvarlig och förklarar att det skulle kännas så skönt inom henne att få trampa omkring på just en sådan cykel. Hon förstår inte riktigt att det jag mår illa över är att inte just detta, att kanske inte hitta en rosa/lila/glittrig cykel med Barbie/prinsess/HelloKitty-märken på, är varje barns största bekymmer. 
Fel märken och inget glitter