Jag klarar egentligen inte av att se sådant här, det river upp sår inom mig som är så djupa så att jag blir apatisk istället för agerande. Sedan kommer ett raseri så galet så att jag blir handlingsförlamad för det. Därefter börjar saker lossna och jag vill sälja hus och allt som inte är nödvändigt för att kunna hjälpa. Ungefär där brukar min man stoppa mig och säga att det inte är det som är lösningen.
Så vad är lösningen frågar jag mig då? Vad kan jag göra? Som gör skillnad för dessa barn på riktigt? Som ger dem ett liv? Vad?