Vi måste kunna ta varandra för givna

Höststormar får det att skallra i fönstren och träd att falla över vägarna – och det är bara början av juni! Sommaren verkar ha missat att den borde varit här nu. Visst sägs det att fint folk kommer sent (hur konstigt är inte det för övrigt?) men det här är ju löjligt. Som mest 14 grader, mestadels regn och så denna eviga blåst. Sverige visar inte upp sin bästa sida direkt för att göra reklam för sig själv. Spanien lockar nu mer än någonsin (trots att man där har omvända problem med stor brandrisk till följd av torkan).

När man sitter inne och kurar har man tid att fundera över ett och annat. Som till exempel det här med att man brukar säga att man efter ett tag börjar ta varandra för givna i en relation och att det kan förstöra allt. Är inte det knepigt? Vilken typ av relation det än är, om det är den mellan älskande eller mellan vänner, borde det då inte vara så att man ska kunna ta varandra för givna? Skall det inte vara självklart att vi inte lämnar varandra, att vi alltid finns där? Om vi inte kan förlita oss på att våra bästa vänner, eller den vi älskar och som säger sig älska oss, är självklart, vad skall vi då kunna lita på?

Jag tror att termen ”ta varandra för givna” är missbrukad. Det handlar inte om att man tar varandra för givet, det handlar om att man har glömt bort att visa varandra uppskattning. De två är inte detsamma, vilket folk verkar tro. Man kan ta någon för given, men ändå visa hur mycket detta betyder för en. Visa sin uppskattning över personen i fråga, även om man vet att hen alltid står vid ens sida.

Det är väl ändå just den biten, att man glömmer att visa hur mycket någon betyder för en, som förstör en relation, inte att man tar för givet att ens vänner eller partner finns där för en? Förstår ni hur jag menar? Förstår ni skillnaden?

Jag har många gånger i mitt liv glömt bort att visa hur mycket de jag älskar betyder för mig. För detta är jag uppriktigt ledsen. Det är ett stort misstag att begå. För detta kan jag från djupet av mitt hjärta be om ursäkt. Däremot kan jag inte säga att jag är ledsen över att jag tar till exempel min man för given. Om jag inte känt att jag kunde göra det hade det i mina ögon varit något fel på mitt sätt att se på äktenskapet. Min man är självklar för mig, liksom jag är det för honom. Vi har gett varandra löften. Vi har valt varandra för livet. Det är inget man skall behöva ifrågasätta hela tiden. Att däremot inte visa varandra kärlek, uppskattning och den andres värde är ett stort karaktärsfel som man i sanning borde jobba på att förbättra.