Frossa i sängkläder

1 feb 2017 LinnéaDitten och datten

Butiken jag jobbar i ligger vägg i vägg med en Sova-butik och varje gång jag går förbi deras fönster dras ögonen till härligt inbjudande kuddar, sängkläder och sängar som man får lust att slänga sig ner i och inte resa sig igen på några timmar. Har ni provat dem? Börjar klippa med ögonen bara jag tänker på dem… Nu har vi en rätt bra säng och skall inte byta på ett tag så det är inte helt motiverat att springa iväg och köpa ny madrass, men drömma kan man ju.

Stunda fiberkudde Däremot behöver vi en hel del nytt upp till Hunnebo. Idag sprang jag alltså in på Sova innan jobbet för att kolla sortimentet av sängkläder och kuddar som vi behöver några fler av. Vi tycks alltid ha huset fullt av gäster i Hunnebo och kuddar blir alltid bristvara av någon anledning.

Jag fastnade för en skyltning som Sova hade gjort med sängkläder som gick i fräscht turkosa/ljust gröna toner tillsammans med vitt. Det fanns även i blått, men jag fastnade väldigt mycket för de gröna, vi har redan en hel del blått. Man ser det nog inte så bra på bilden, men det ena påslakanet (och örngotten) är alltså randigt i turkos/grönt och vitt. Så himla fint! Fick en väldigt stark ”måste ha känsla”.

Sova sängkläder

Lexington påslakan Maken skulle inte hålla med mig, men några småkuddar behövs alltid och jag fastnade för en i grå/bruna toner från Lexington som jag vill ha i gungstolen i vårt sovrum i Hunnebo. Till slut höll jag mig i alla fall i skinnet och nöjde mig med vanliga kuddar som vi som sagt verkligen behöver. Tänker att den andra får vänta, det är ju inte som att jag inte slinker in på Sova titt som tätt… Lexington prydnadskudde

Nya tider – hejdå Spanien

31 jan 2017 LinnéaFlytta till Spanien

Som många av er redan vet är äventyret i Spanien över för vår del. Vi känner oss helt färdiga med Spanien och kommer bara återvända på semester. Man skall visserligen aldrig säga aldrig, men det är så vi känner just nu. Vi längtar efter andra saker och har andra inriktningar i livet nu. När vi fick förfrågan om att vara med i Familjer på Äventyr (den säsong som går nu) kände vi att nej, det vill vi inte och nej vi vill faktiskt inte ens vara kvar i Spanien. Vi var mätta och färdiga och redo att gå vidare.

När vi kom hem sålde vi vårt hus eftersom vi kände att vi var färdiga även med att vara husägare. Istället förverkligade vi en annan dröm, nämligen att ta över min mormor och morfars ställe som jag berättade om i förra inlägget. Vi bor i lägenhet i Göteborg och lever vår vardag här, reser en del och så lever vi drömliv bortom vardagen i Hunnebo. Just nu är det perfekt.

Hur det nu är så samlade vi på oss en hel del erfarenheter i Spanien som vi är oändligt tacksamma för. Vi är så glada att vi gjorde det, att vi vågade. Det finns ingenting att ångra, vi är lyckligt lottade som fick vara med om allt vi var med om och som har alla våra minnen från ”äventyret” kvar. En hel del av det vi tog reda på och satte oss in i finns dokumenterat här på bloggen och ni är många som tittar in för att ta del av informationen varje dag. Det är jag glad över! Nu kommer jag att så sakteliga flytta över informationen till en sida som heter Till Spanien och börja med lite annat här. Inläggen här kommer finnas kvar, men för information om Spanien hänvisar jag alltså nu till den andra sidan istället.

Jag hoppas att ni som kommer hit vill fortsätta göra det för att se vad jag hittar på istället, läsa om Hunnebostrand och allt annat som kommer dyka upp här.

Hunnebostrand i hjärta och själ

30 jan 2017 LinnéaHunnebostrand

Det finns få platser på jorden som jag älskar, där jag känner mig hemma. Det finns många ställen jag besökt där jag kan hitta ett lugn och där jag kan hämta krafter, men att känna sig hemma är en annan sak.

En av platserna är Hunnebostrand. Jag har stark anknytning dit. Min mormor och morfar är därifrån, jag själv har vuxit upp där. Inte en sommar i mitt liv har gått utan att den spenderats i Hunnebo. Under många år i barn och ungdomsåren bodde jag där permanent. När jag var dryga nitton år flyttade jag sedan därifrån och gav mig ut på resor i världen, men en del av mig stannade kvar.

Även om jag inte skulle vilja lämna det liv jag har byggt upp med min familj nu i mer mogen ålder så är vårt ställe i Hunnebostrand fortfarande en kär plats att återvända till för vila och rekreation. Vi har haft förmånen att ta över min mormor och morfars ställe och har det nu som en extrabostad kan man säga. Vi är där var och varannan helg och all ledig tid vi kan avvara spenderar vi i vårt sommarparadis där vi lever vår sommardröm, fast året runt. Tacksamheten är enorm!

Jag önskar att alla människor fick ha en plats de kunde känna så för. En plats som liksom lyser upp hjärtat i mörka stunder, ett ställe som får läpparna att krökas uppåt i ett nöjt leende vid blotta åtanken av det. Jag önskar att alla finge ha sitt eget Hunnebostrand.

Vinterdag i Hunnebo

A lot on my mind

14 mar 2016 LinnéaDitten och datten

Jag har inte lagt ner bloggen, även om jag förstår om det verkar så. Just nu har jag bara a lot on my mind, jobbrelaterat, och hinner helt enkelt inte med. Hoppas att ni alla som troget kommer in och läser har överseende och fortsätter kika in. Det kommer snart komma uppdateringar, lovar.

Tills dess: ha en underbar dag!

Så tacksam

31 jan 2016 LinnéaDitten och datten

Vissa dagar tänker jag att något måste jag ha gjort rätt här i livet. Som idag. Alva och en av hennes bästa och äldsta vänner (vid närmare eftertanke är det nog den kompis hon haft allra längst, de var två och tre år när de lärde känna varandra) fick gå själva till torget med en peng för att köpa något till sig själva. De var borta en stund och mamma-paniken hann sätta in, även om jag intalade mig att de bara passade på att njuta lite av att få känna sig stora och att ingen hade rövat bort dem. När de kom hem såg de glada, uppspelat och förväntansfulla ut. Händerna höll de bakom ryggen.

”Mamma jag hade tänkt att köpa en snöglob med en gulduggla i men jag ångrade mig och köpte den här istället”, sa det älskade barnet och trollade fram en inslagen blomma.

Jag lovar, det var nästan att tårarna kom, så glad blev jag. Och jag tänkte att något måste jag ha gjort rätt här i livet som förtjänat en sådan dotter. Jag är så tacksam, så privilegierad.

Söka jobb i Spanien

27 jan 201614 okt 2017 LinnéaFlytta till Spanien

Jag får dagligen högvis med mail innehållandes frågor om utlandsflytt och om hur vi tänkt och gjort. Då och då samlar jag ihop dem och gör ett inlägg här på bloggen eftersom det helt tydligt är sånt som många verkar vilja ha svar på.

Väldigt många frågor rör jobb i Spanien. Hur svårt är det egentligen att få? Många skriver om att de är högutbildade så det borde väl inte vara något problem? Hur gör man för att söka jobb i Spanien?

Nu kan jag bara prata utifrån min erfarenhet och runt sådant jag har hört och sett själv på plats och av människor som bor i Spanien. Jag hävdar inte på något sätt att mitt svar är en sanning, men det är min erfarenhet. Så här: man kan få jobb i Spanien, absolut. Men att det skulle vara en fördel att vara högutbildad stämmer, efter vad jag sett, inte. I alla fall inte längs med sydkusten, kanske om man tar sig till städer som Madrid och Barcelona. De jobb som finns relativt många av är på olika callcenter, som telefonförsäljare. Det finns en del jobb, särskilt säsong, inom restaurang och hotell. Vissa i butik. Nästan alla kräver att man kan spanska. Det finns däremot en hel del svenska och skandinaviska företag där det räcker att man kan något av de skandinaviska språken och engelska. Sector Alarm är ett av de företag som har kontor i t.ex. Fuengirola och som anställer svensk personal. Jag har även hört en del som fått jobb på bank, men då krävs absolut spanska. Många jobbar även med fastighetsförmedling, dvs att leta bostäder åt andra, främst skandinaver, som kommer ner. För att hitta något tar de en avgift, något som den de letar åt inte alltid förstår utan många tror att personerna bara är schyssta och hjälper till. Det finns inte särskilt många varken mäklare eller fastighetsförmedlare som inte har mer eller mindre dåligt rykte eftersom de inte har ansvarsförsäkringar, utbildning osv och många drar sig inte alls för att både ta ut överpriser och lura sina kunder. Även här är det bra att kunna spanska. Frisör är ett annat yrke som funkar rätt bra för svenskar, precis som hantverkare. Överlag är praktiska jobb mycket lättare än akademiska.

Annars är det i princip egna företag som gäller, nätbaserade. Helst sådana med svenska kunder så att man därmed kan ta ut svenska priser. Lönerna i Spanien är väldigt låga… Alternativt att man har ett flexibelt jobb där man reser mycket men kan bo i och arbeta från Spanien.

Många är de som åker ner och tänker starta (och även startar) café och restaurang. Det är mer eller mindre dödsdömt från start. Få klarar sig mer än max något år om ens det. Det finns så otroligt många redan, utbudet är enormt. Tänker man att ”ja men jag ska ha en svensk restaurang, det måste ju funka bra” så tänker man fel. Det finns. Omg, så många det finns. Så om planen är att åka ner och öppna restaurang så råder jag en att tänka om.

Vill man ändå ner och jobba så skall man såklart inte hänga läpp och ge upp. Allt går med en massa energi och framåtanda. Kanske har man en toppenidé om något eget (inte restaurang) och då skall man ju såklart satsa. Min erfarenhet är att det ofta är lättare att ha eget företag än att söka jobb i Spanien. Entreprenörskap, energi och driv är ledorden.

På resande fot igen

26 jan 201626 jan 2016 LinnéaResor

And so it begins. Planerandet av nästa resa. Vi kan inte hålla oss, hur skönt vi än tycker att det är att vara hemma igen så vill vi ändå iväg. Resesuget är för starkt, upptäckarglädjen för stor. Det är bara att inse och acceptera att vi är en resande familj. Alltså börjar vi planlägga vår framtid, så som vi vill att den skall se ut, som den passar oss.

Vi tänker inte slå oss ner på ett och samma ställe, inte än på länge i alla fall. Vi kommer att ta oss runt till en mängd olika platser för att se om någon av dem kan locka oss att stanna ett längre tag, eller till och med göra en liten investering längre fram i livet. Just nu skall vi bara upptäcka och uppleva. Med basen kvar i Göteborg. Alva skall ha kvar sin huvudsakliga skolgång här, hon vill ha det så, i alla fall som det ser ut just nu. Vem vet hur hon känner senare. Alltså försöker vi nu hitta ett sätt att ändå kunna ta oss runt. Alva har räknat upp alla platser hon vill till, vilket är rätt många… Hon har en egen plan för hur hon vill att hennes liv de närmsta åren skall se ut och vi skall försöka göra vad vi kan för att hjälpa henne att nå sitt mål. Det är spännande och roligt, hon är så stor nu och har börjat förstå att hon faktiskt kan styra in sitt liv på banor hon själv väljer. Att sitta samlade runt bordet och göra planer tillsammans som familj, det är livet.

Jag har aldrig levt mitt liv för att det skall passa andra. Hur man än vänder och vrider på sig kommer folk ändå att gnälla och knota, människor har åsikter om precis allt, vad man än gör. Därför står jag upp för mig själv och gör det jag, och numer självklart även min familj, mår bäst av. Andra får ta ansvar för sig själva, jag kan inte hjälpa dem att bli mer nöjda med sina egna val. Jag är övertygad om att ju mer någon tycker och tänker om någon annan, desto mindre ansvar vill de ta för sig själva.

Vad jag vill säga är, om ni har en dröm och ett mål, gör vad ni kan för att ta er dit (utan att trampa på andra för den skull såklart) och skit i vad folk tycker om er för det. Våga satsa på vad ni tror att ni blir lyckliga av. Lyssna på barnen om ni har några, de blir ändå djupt påverkade av era val. Man måste inte göra som alla andra, följa den breda vägen man anses vara tvungen att ta. Man måste nästan ingenting. Ni och er närmsta familj bestämmer. Jag och min familj bestämmer.

För tillfället kan jag inte avslöja mer, men jag kan droppa en ledtråd för vårt första steg av vår världserövring: vi pluggar italienska.

Anpassa skafferiet till din vegetariska kost

20 jan 201620 jan 2016 LinnéaMat/Dryck

Såg på Svt:s Vegorätt igår och kan säga, helt utan att benämna vad jag tyckte om programmet för övrigt, att den hemlagade tomatpastan är en klar favorit även här. Har gjort den efter ett snarlikt recept tidigare och den är verkligen jättegod!

Titt som tätt råkar man på människor som tycker att det är så krångligt att laga vegetarisk mat, att man måste göra allt från grunden och det hinner man ju inte eller att det är konstiga ingredienser i recepten som ingen människa har hemma. Jag blir lika förundrad varje gång. Först och främst känns det som att det är sååå -00 (eller nåt) att säga att man måste laga allt från grunden. Affärerna är fulla av både halv- och helfabrikat om man nu vill eller behöver använda det (jag gör det själv ofta, ofta). Sen att det är konstiga ingredienser som man inte har hemma, det handlar ju inte om något annat än en vanesak.

Kung Markatta finns i de flesta vanliga matbutiker

Mitt basförråd hemma i skafferiet ser något annorlunda ut numer än vad det gjorde förr. Det är sällan jag står strandad för att jag inte har tex. tahini (en näringsrik sesampasta, vanlig i matlagning i tex Mellanöstern och kan användas till en mängd olika saker) hemma nu, medan jag för några år sedan knappt visste vad det var. Och det är inte så att man måste handla på specialbutiker för att få tag i varorna. Det allra mesta finns faktiskt numer i helt vanliga mataffärer. Jag har till och med handlat just tahini på MatHem (som jag numer använder flitigt av flera anledningar).

När man väljer att gå över till enbart vegetarisk kost anpassar man naturligtvis sitt skafferi efter detta. På samma sätt anpassar jag det jag har hemma efter vad som finns till buds när jag är utomlands. Man lär sig att svänga ihop middagen lika snabbt och lätt med bara vegetariska varor som när man tidigare svängde ihop en korvstroganoff. Allt, jag upprepar, allt handlar om vana.

Så vill jag slå hål på ytterligare en myt och det är att det inte går att äta varierat som vegetarian. Bull! Det är det enda jag säger om det. Rent skitsnack. Visst kan det ta ett tag innan man har lika många recept som man kan utantill och som man kan göra i sömnen, men å andra sidan är det ju bara att blanda och mixa av vad man har. Kan liksom inte bli fel. Skulle i så fall vara att man överkokar/bakar/steker något så att det blir sladdrigt och smaklöst. Men vill man köra efter riktiga recept så är det bara att sätta igång. Det finns MASSOR och jag lovar att du snart kommer falla in i ungefär samma lunk som du har nu med dina standardrätter av kött…

Stanna eller åka iväg

12 jan 2016 LinnéaDitten och datten

Stanna kvar eller åka iväg. Den ständiga frågan känns det som. Ända sedan jag fick veta att jag var gravid har jag velat ge Alva ett fast föräldrahem. Att hemmet där hon växer upp skall få finnas kvar, vi skall finnas där, hennes rum skall alltid få vara hennes rum. Det har känts väldigt viktigt för mig, som inte alls växt upp så, men kanske ännu viktigare för maken som har haft det så och älskat det. Att ha kvar vårt hus har därför varit en stor ambition för oss, samtidigt som nyfikenheten och reslusten ligger och retar och pockar på uppmärksamhet.

När vi bestämde oss för att dra till Spanien på obestämd tid valde vi alltså att ha kvar vårt hus i Göteborg. Det kändes bra att veta att det fanns där att komma hem till om vi ville. Och det visade sig att det ville vi ju, eller framförallt Alva. Hon trivdes aldrig riktigt bra med livet vi levde i Spanien. Hon tyckte inte om att vi inte bodde tillsammans och hon avskydde att hon blev så bunden vid oss igen, att hon aldrig kunde röra sig fritt. Hon gillade inte heller känslan av att vi egentligen inte hade ett hem. Vi hade en bostad, en plats där vi hade kläder och där vi sov men inte så mycket mer än så. Just den grejen tyckte även jag var jobbig, att så tydligt bo hos någon annan, att inte känna att man var hemma där man bodde.

Allt i Spanien var ju såklart inte dåligt, vi älskade vissa bitar med det, Alva också. Men tyvärr vägde det negativa över. Istället började vi få en del andra alternativ presenterade för oss. I väntan på beslut flyttade vi hem till Göteborg igen. Väl här kände vi att nej, vi vill faktiskt vara kvar hemma ett tag nu och inte dra iväg igen precis nu. Alva behövde få komma tillbaks till skolan och kompisarna och hon hade ingen som helst lust att åka iväg igen annat än på semester möjligen. Vi valde att lyssna eftersom det i allra högsta grad påverkat henne om vi kört över henne och dragit iväg någon annanstans och tvingat in henne i ny miljö, ny skola osv.

Och så sitter man nu här då och känner att hemma känns väldigt bra på massor av sätt, men man skulle ändå vilja testa… Ja jag kan räkna upp iallafall fem platser jag skulle kunna tänkt mig nu på studs, om vi bara kunde bo där tillsammans. Men jag vill inte slita upp Alva. Stanna eller åka… Ja ni förstår.

Nu har vi i alla fall bestämt att vi inte skall åka någonstans på ett tag. Alva skall få lugn och ro här hemma. Hon har med mycket lillgammal röst deklarerat att ”jag är nog inte lika intresserad av att bo någon annanstans som ni. Jag vill vara hemma, fast jag vill snart ha semester…”

Jag tycker att man som förälder måste lyssna på sina barn i sådana här frågor. Alla barn fungerar olika. För många är det en enorm tillgång och fördel att få bo i olika länder, få lära sig nya språk och allt vad som medföljer en flytt, men för andra passar det inte alls. Det kan till och med vara förödande. Alva tillhör tyvärr den senare kategorin, i alla fall nu, kanske det ändras när hon blir lite äldre. Så, min och makens lust att röra på oss måste kvävas i sin linda och läggas till vila ett tag framöver.

TIAN – vegetariskt i Wien

9 jan 20169 jan 2016 LinnéaMat/Dryck

Befinner du dig i eller skall du resa till Wien och är intresserad av vegetarisk mat? Missa då inte TIAN, en av de allra bästa enligt mina österrikiska kontakter. TIAN finns på adressen Himmelpfortgasse 23, 1010 Wien och är helt klart värt ett besök om man skall tro mina vänner där. Jag har fått restaurangen beskriven för mig som ”en experimentell smaksensation av fräscha råvaror”. Det låter onekligen lockande. Jag har som ni förstår inte besökt den själv, men har definitivt skrivit upp den på listan över ställen som skall testas vid nästa Wien-resa. Man bör boka bord i förväg skall jag tillägga.