Etikett: Costa del Sol

Omställningar och möjligheter

LinnéaFlytta till Spanien

Får otaliga frågor om vad jag tror kommer bli största omställningen med att bo i Spanien istället för Sverige. Jag har tidigare svarat på frågor om rädslor (jordbävningar, att Alva inte skall trivas/få kompisar/längta hem, brottslighet, undervattenströmmar och att kylan inomhus på vintern blir för jobbig) och förväntan (varmare klimat, sol och ljus året runt och frukt som fått mogna på träden) och ska nu gå in på omställningar, eftersom så många verkar undra.

Rent allmänt känns det som att det faktum att det inte finns någon statlig hyresmarknad, utan man hyr av privatpersoner, är en stor skillnad. Oftast hyrs bostäderna ut möblerade och man skriver sällan kontrakt på mer än elva månader, vilket gör att man måste flytta omkring en del om man tänker hyra längre tid än så. Man bor med andra ord rätt tillfälligt om man inte äger själv, vilket för mig känns som en klar nackdel. Visserligen finns det vissa fördelar också, om man vill hålla alla dörrar öppna och inte är ute efter att bygga ett mer bestående hem, men för mig skulle det bidra till att jag inte kände mig hemma. Det skulle i förlängningen kunna bli ett problem eftersom jag inte har den minsta lust att äga en bostad.

För mig personligen tror jag dock att största omställningen och utmaningen kommer bli den mycket sävliga kulturen, att allt med fördel kan skjutas upp till någon annan dag och att det inte alls är nödvändigt att höra av sig om man blir sen. Saker som i mina ögon är ineffektivt. Jag kommer få bita ihop både en och tjugo gånger, det är jag helt övertygad om. Kanske lär jag mig tillslut att rycka på axlarna åt sånt som idag känns både respektlöst och mycket främmande vad gäller tid och effektivitet.

20150424_145522I Alvas fall tror jag största omställningen (förutom språket då) blir att inte längre själv kunna springa hem till sina kompisar. Det gör lite ont i mammahjärtat när jag tänker på att hon berövas den möjligheten, men jag hoppas att det hon får istället väger upp.

För övrigt försöker jag dock ha inställningen att förändringar och omställningar ofta är av godo och att de är en del av äventyret. Det jag beskrivit ovan är väl det enda jag på rak arm kan komma på som blir svårt, förutom att vara ifrån familj och vänner naturligtvis, men jag ser ändå fram emot att få bo som gäst i solens land. Det är en ynnest jag ska försöka visa mig värdig genom att visa respekt även för det som känns snett och avigt till en början. Kanske kan en trevlig konsekvens bli att jag släpper mina stundvis svårmodiga grubblerier och tar livet mer med en klackspark, likt ett obekymrat barn som ser hinder längs vägen som något menat att skutta över.

Avundsjuka?

LinnéaFlytta till Spanien

Bland mina nya kontakter med andra  utflyttade svenskar hör jag väldigt mycket prat om den svenska avundsjukan. Det berättas om brutna kontakter med både svenska vänner och släktingar, på grund av just avundsjuka. Tydligen är det många som har åsikter om det liv de utflyttade nu lever, det kommer pikar om lyxliv och annat trist.

I alla dessa samtal sitter jag relativt tyst. Jag känner nämligen inte igen det här alls. Visst har jag stött på avundsjuka både en och två gånger, men aldrig i samband med vår flytt. Det enda har varit att en del släktingar tycker det är tråkigt att de inte kan träffa Alva lika ofta och det får man ju förstå. Annars har alla, både familj och vänner, tvärtom varit väldigt stöttande och glada för vår skull.

Över lag tror jag att de flesta förstår att vi långtifrån kommer leva något lyxliv med evig semester på playan. Det är ett rätt vanligt missförstånd, att en flytt utomlands innebär att man kan leva som när man har en veckas semester. Så är det ju inte alls. Vi ska leva våra liv där, ha en vardag, jobba och gå i skolan. Vi kommer inte vara lediga för jämnan och ha med oss en säck med svenska pengar att strö runt oss i ”billiga Spanien”. Även det är ett vanligt missförstånd. Visst finns det mycket som är betydligt billigare i Spanien, särskilt i mindre städer och i byar, men långt ifrån allt är så billigt som många tror. Det finns avgifter på avgifter på avgifter som skall betalas och många varor har ungefär samma pris som i Sverige. Elen är dessutom dyrare. Sen kan man inte riktigt jämföra en turistort vid havet med en mindre by längre inåt land heller. Även turistorterna skiljer sig mycket i pris.

Hur som helst. Jag är otroligt glad för våra vänner som kan glädjas med oss (och förstår att de nu får gratis boende i Spanien) istället för att pika oss. Om någon skulle dra iväg någon kommentar om lyxliv skulle jag inte heller ta åt mig, eftersom jag vet att det inte alls stämmer. Dessutom tycker jag att man får ha viss förståelse för att andra kanske blir smått avundsjuka vid tanken på att man slipper mörkret och kylan under vinterhalvåret i Sverige, även om det som jag så många gånger sagt tidigare inte bara är varmt och skönt runt Medelhavet då heller. Jag är övertygad om att det inte är så illa ment.

Costa del Sol

 

Barbro frågar

LinnéaFlytta till Spanien

”Vad modiga ni är som flyttar fastän pensionen är långt borta.
Vi har länge planerar att flytta ner till Estepona så snart vi går i pension vi har inte vågat göra det tidigare.
Vad tror du att du kommer sakna mest (om något) med Sverige? Är du rädd för något? Vad ser du mest fram emot?” – Barbro Klang

Först och främst, naturligtvis, tack för dina fina ord. För att svara på dina frågor måste jag tänka efter lite, men jag tror ungefär så här:

  • Jag kommer att sakna flera saker. Först och främst de vi lämnar efter oss här hemma, däribland, å Alvas vägnar, hennes två bästa kompisar som i princip är som barn i huset här. De springer fram och tillbaks mellan husen stup i ett och det värker lite i hjärtat när jag tänker på att vi berövar dem detta. Sedan kommer jag också att sakna att bara kunna gå rakt ut genom dörren till någon av altanerna eller till trädgården, det blir inte samma sak nu när vi ska bo i lägenhet. Sist men inte minst kommer jag sakna att kunna förstå allt, både praktiskt och språkligt, utan att anstränga mig.
  • Det jag är rädd för har i princip bara med Alvas säkerhet och trivsel att göra. Tänk om vi råkar ut för rån (kan ske här hemma också), tänk om hon inte trivs, tänk om det blir jobbigt för henne att kompisar kommer komma och gå eftersom folk inte stannar mer än ett tag, tänk om hon känner sig begränsad och låst för att hon inte längre kan gå själv till kompisar, sådana saker. Jo det finns ett par saker till som ligger och mal lite i bakhuvudet och det är dels tsunamis, som inte alls är särskilt orealistiskt att de kan slå till mot spanska sydkusten, och dels alla de där läbbiga farorna som finns ute i vattnet. Till exempel finns det ett, om än mycket litet, bestånd av vithaj utanför Spaniens kust. De anses vara utrotningshotade, men de finns där. Nu tror jag inte att risken att komma i närkontakt med dem är särskilt stor, men jag som nästan får frispel om det så simmar förbi en vanlig liten firre när jag badar får lätt panik bara av tanken.
  • I ärlighetens namn ser jag mest fram emot ljuset, värmen och enkelheten. Avsaknaden av materialism (nåja, i alla fall inte i lika stor utsträckning som här). Att både jag och Alva får möjlighet att lära oss (förhoppningsvis) ett nytt språk på plats i landet. Närheten till älskade Malaga, Nerja, Mijas Pueblo, Marbella och flera andra pärlor. Dessutom har jag redan kontakt med en handfull människor som jag tror och hoppas kan  utvecklas till vänskap, trevliga samtal och många skratt.

Jag önskar så att alla som verkligen vill också vågar ta steget och inte låter sig hindras av att de tror att man inte kan flytta med barn. Det kräver mer eftertanke och planering, ja, men det är fullt görbart. Vi är levande bevis och många, många, före oss likaså.

Glow in the dark

LinnéaFlytta till Spanien

Glow in the darkFunderar på att försöka fixa något sånt här till takterrassen. Man målar vanliga krukor/urnor med ”glow in the dark-färg” som samlar på sig energin under dagen i solen och sedan börjar den lysa när det blir mörkt. Rätt läckert, eller vad tycker ni? Undrar var man får tag på färgen i eller kring Fuengirola? Måste undersökas.

Har fått en hel drös bilder från lägenheten som just nu håller på att renoveras. Det kommer bli jättebra, om än mycket trängre än vad vi är vana vid. Tänker att vi kommer vara mycket utomhus så det är inte så viktigt att ha stort inne. Det blir mindre att städa, det är positivt. Och hyresvärdarna är så galet trevliga och tillmötesgående, kunde inte önskat oss något bättre.

Vi ser otroligt mycket fram emot att komma ner snart, att få pyssla i lägenheten och att lapa sol på stranden. Can´t wait!

Människor tycker till

LinnéaFlytta till Spanien

Människor e la roliga. Jag får så många kommentarer och mail om att det vi gör är modigt, att de också skulle velat ”om inte” och så vidare, men jag får även många kommentarer om att vi planerar för mycket, att om man ska göra en sån här grej måste man ta allt som det kommer och inte ha behov av att veta saker i förväg. Samtidigt får jag lika många kommentarer om att vi är mer eller mindre galna, att vi förstör vår dotters liv, att om man ska göra något sådant med ett barn så måste man ha en idiotsäker plan och kan inte chansa på det sättet vi gör.

Vi hamnar alltså i ett mellanting mellan att planera för mycket och att chansa för mycket. Jag småskrattar för mig själv och undrar om detta möjligen skulle vara första gången i mitt liv jag klassas som någon som är lite mittemellan. Jag är ju annars känd för att vara extrem, en doer som aldrig bara snackar utan bara gör pch chansar på att det blir bra.

Jag är nu inte i en position där jag kan packa bilen full och ta med mig Alva och bila ner genom Europa och se vart vi hamnar, se vad som händer och ta allt som det kommer. Dels har vi leasingbil här hemma som får gå max 1500 km/år och därför skulle lämpa sig dåligt att dra ner till Spanien med (där man dessutom måste regga om bilen för att köra lagligt efter några månader), dels ska vi åtminstone till att börja med försöka klara oss utan bil helt. Dessutom tycker jag om att planera. Det är en del av upplevelsen för mig. Däremot är jag snar till att kunna ändra planerna, jag är spontan och ändrar gärna riktning om det behövs.

För mig är mottot ”What´s the point of living if you never try something new” en sanning, och jag älskar äventyr och utmaningar. Men, eftersom jag ju kommer att vara ensamstående med ett barn som också påverkas av mina beslut väljer jag en medelväg, jag väljer att fixa och ordna med så mycket jag kan i förväg för att ha någon form av trygghet. Sedan kommer jag med all säkerhet att behöva anpassa planerna längs med vägen, men det finns i alla fall en ursprungsidé och jag har rätt bra koll på hur saker funkar, eller inte funkar.

Tänk om det vore så tråkigt att man var tvungen att vara extrem för att kunna göra en sån här grej. Tänk om man var tvungen att göra allt på vinst och förlust för att anses ”värdig”, att ”få lov”, att emigrera. Är det då inte bättre att fler har möjligheten ”trots” att man har barn, även om det innebär att man vill ha koll på ett och annat i förväg?

Våra krav

LinnéaFlytta till Spanien

Så vad är då våra krav, det är det många som undrar. Det lättaste är nästan att jag listar upp definitiva Must haves och Absolutely Not, samt några Would be nice. Vi söker en bungalow, ett town house eller en apartment i någon välvårdad byggnad med 2-3 våningar.

Muste haves

  • Det viktigaste är att det är i närheten av en svensk skola. Vi har valt att satsa på den i Fuengirola. Området i sig måste vara barnvänligt och säkert.
  • Bostaden behöver inte vara stor, men skall ha minst 2 sovrum. Däremot är uteytorna viktiga och något vi inte vill tumma på. Det måste finnas en större balkong (inte bara en smal remsa), uteplats eller takterrass (privat) som går att använda som extra matrum/solplats. Grillkvällar står högt på listan. Uteplats skall ligga i syd/sydväst ej norr!
  • Bostaden skall vetta åt syd alt sydväst, inte norr. Detta för att läget spelar rätt stor roll vintertid när man skall värma upp bostaden. I och med att spanska bostäder är dåligt, om alls, isolerade mot kyla måste man få så mycket solvärme som möjligt under dagen.
  • Köket skall ha en öppen planlösning, alt ha en köksö eller liknande som delar av mot matsal. Vi vill inte ha ett separat, litet, kök. Om köket är separat måste det vara stort och rymligt, man måste få plats med bord för minst sex personer där inne.
  • Utsikt. Det behöver inte vara havsutsikt, även om det helt klart är att föredra, men åtminstone över något trevligt och inte in i någon tråkig vägg. Kanske ett pittoreskt torg eller grönytor av något slag. Inte bruna berg eller trista hus.
  • Levande område. Det måste vara gångavstånd till välsorterade matbutiker, restauranger och liknande där det är liv och rörelse. Dock inte nattklubbar och den typen av hålligång. Se första punkten om barnvänligt område.
  • Bra ljusinsläpp.

Absolutely Not

  • Litet separat kök där man får klaustrofobi och missar chansen att umgås samtidigt som man lagar mat.
  • Ruffligt och ovårdat område som inte känns varken trevligt eller säkert för barn.
  • Höghus.
  • Små, obefintliga eller inga uteytor alls. Man måste kunna ha en större matmöbel, krukor med växter och någon solsäng på uteplatsen, samt kunna grilla.
  • Inbyggda garderober i furu. Helst ingen furu alls, om det inte lätt går att måla över för en billig peng.
  • Som jag skrev på must haves, utsikten får inte vara in i någon tråkig vägg, byggarbetsplats eller enbart bruna berg.
  • Vi vill inte ha oväsen från någon vältrafikerad väg som stör när vi är på uteplatsen.

Would be nice

  • Om det fanns barn i vår dotters ålder som bor permanent och att området är såpass säkert att de själva kan leka på utsidan och gå till varandra.
  • Om det INTE finns badkar utan endast en dusch (bra och fräsch sådan naturligtvis). Gärna rymligt badrum dock.
  • Om det är gångavstånd till stranden.
  • Havsutsikt.
  • Charmig karaktär och spansk känsla. Gärna vitkalkat och max 2-3 våningar högt om det är ett lägenhetshus.
  • Om man inte behöver bil. Om bil är ett måste för att man hamnar en bit från skolan skall i princip alla andra punkter kunna bockas av.
  • Vi kan tänka oss ett mindre samhälle eller by för att få allt vi vill åt (så länge det går smidigt att ta sig till svenska skolan), men då skall den vara levande och inte ”sömnig” halva året, samt priset vara lägre eftersom kostnader tillkommer för bil.
  • Öppen spis vore trevligt.

A place in the sun

LinnéaFlytta till Spanien

Ett av mina favoritprogram är A place in the sun (inte helt otippat kanske) och jag blev helt förtjust när jag igår upptäckte att jag missat att 8:an nu visar program från 2014. Blir lika glatt fascinerad över hur olika smak man kan ha varje gång jag ser det. Bostäder och miljö som tilltalar somliga går helt emot någon annans smak. Det är fantastiskt att vi alla är så olika.

Själva blir vi mer och mer medvetna om vad som är viktigt för oss med en bostad. Har många gånger hört att vi måste ta det för vad det är där nere och att man inte kan förvänta sig så himla mycket, men vi tycker precis tvärtom. Om det skall vara någon mening med att packa ihop livet här hemma och lämna familj och vänner och allt som är tryggt och känt för något nytt såpass långt bort som det ändå är, så måste det uppfylla våra krav. Visst är vi villiga att göra vissa kompromisser, det kommer man inte ifrån någonstans, men det handlar i så fall om små detaljer. Ramarna är vi väldigt klara över hur de måste se ut för att det skall vara aktuellt för oss.

Vi har som några kanske förstått gjort en kovändning vad gäller kust och har bestämt oss för att dra oss ner till Costa del Sol istället för Costa Blanca. Vi känner att solkusten is ticking more boxes for us om man säger så.

Det är rätt märkligt det där, att så otroligt många utflyttade svenskar, även de som bara har sin bostad där nere som semesterbostad, är väldigt snara till att kritisera det mesta med Sverige, men säger man en enda ynka liten grej som man tycker kunde förbättras i Spanien blir de röda i ansiktet och svarta i ögonen och ryter ”åk hem till Sverige då om det inte passar” så att det skallrar mellan bergen. För att inte tala om alla moralpredikningar som haglar om att man minsann gnäller över invandrare som inte vill anpassa sig i Sverige och att man är lika dan själv. Hur de nu kan veta huruvida jag gnäller över de som flyttar till Sverige eller inte.

Ja, det är märkligt, intressant och fascinerande att se hur olika vi alla är, på gott och ont. A place in the sun

Vad skulle krävas för att DU skulle flytta till Costa Blanca?

LinnéaFlytta till Spanien

Får ofta frågan om vad som gjort att vi tar steget att flytta till Spanien som barnfamilj. De flesta som flyttar är trots allt pensionärer, de yngre nöjer sig med att ha ett semesterställe på sin höjd. Och framförallt, hur kommer det sig att vi flyttar till Costa Blanca (i alla fall till att börja med), när det är lägre medelålder på Costa del Sol?

Det vi tänker med Costa Blanca är att det är lite billigare att bo och leva, något bättre klimat, något kortare restid, något billigare att flyga, skolan är lite billigare… Ja det finns som ni ser flera anledningar. Jag frågar mig relativt ofta varför det är så många fler barnfamiljer som flyttar till Costa del Sol än till Costa Blanca? Dags att vända trenden kanske?

Därför vill jag nu vända på frågan. Vad skulle krävas för att DU skulle flytta till Costa Blanca innan pensionsåldern? Vad fattas där som gör att du hellre hade valt något annat? Vad skulle du vilja se fanns som inte finns?