Våga flytta till Mañana-land

31 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Att vänta är inte min grej. Det är om man ska vara nogräknad ungefär det värsta jag vet (hur ska det gå i mañana-land där enda gången det går snabbt är i trafiken?!). Samtidigt vill jag gärna ha saker att se fram emot, men det måste hända grejer under tiden. Men nu, när vi egentligen mest går och väntar på att åka ner till Spanien igen, håller jag på att krypa ur skinnet.

Egentligen har jag hur mycket som helst att fylla dagarna med, som att plugga till exempel. Det är bara det att det är svårt att få studiero med en liten tös hemma som gärna vill ha uppmärksamhet. Hon går inte på fritids nu utan har bara skoltiden, vilken bara är ett par timmar om dagen, så jag har inte mycket tid på mig att sitta i lugn och ro. Resten av tiden försöker vi hitta på saker för att inte börja klättra på väggarna i väntan på att flyga söderut.

Blev igår kontaktad av en tjej som ville tacka för en bra och informativ blogg, vilket jag såklart blir glad över. Men så sa hon att hon nästan blivit rädd för att prova att åka ner själv, eftersom det verkar rätt svårt och krångligt med att köpa hus, få jobb, byråkratin, skolan och allt. Det är tråkigt om folk blir rädda, det ska man inte vara tycker jag, men däremot är det viktigt att måla upp en sann bild så att folk inte får en chock och går på nitar när de väl tagit steget och flyttat och så kanske de känner att de måste åka hem igen.

Har man bara lite på fötterna, vet om att systemet ser helt annorlunda ut, att det tillkommer avgifter och skatter på det mesta, även om den vanliga skatten man skattar på lönen är lägre än här i Sverige, att mycket kan vara lite omständligt innan man är inne i det och att man måste ha en plan för försörjning så klarar man sig bra.

Jag är helt för att våga chansa här i livet. Går det inte så går det inte och då är det inte värre än att man får åka hem igen, Sverige finns kvar. Däremot tycker jag det vore dumdristigt att inte ge sig själv de bästa förutsättningarna för att lyckas, att inte åka ner helt naivt i tron om att saker är på ett annat sätt än hur verkligheten ser ut. Jag tycker inte att man skall skrämmas av det, utan ta till sig fakta och sedan planera sin resa utifrån det, men med vetskapen att man kan behöva justera sin plan många gånger längs med vägen. Klart att ni också vågar flytta till Mañana-land!

Glow in the dark

28 mar 201528 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Funderar på att försöka fixa något sånt här till takterrassen. Man målar vanliga krukor/urnor med ”glow in the dark-färg” som samlar på sig energin under dagen i solen och sedan börjar den lysa när det blir mörkt. Rätt läckert, eller vad tycker ni? Undrar var man får tag på färgen i eller kring Fuengirola? Måste undersökas.

Har fått en hel drös bilder från lägenheten som just nu håller på att renoveras. Det kommer bli jättebra, om än mycket trängre än vad vi är vana vid. Tänker att vi kommer vara mycket utomhus så det är inte så viktigt att ha stort inne. Det blir mindre att städa, det är positivt. Och hyresvärdarna är så galet trevliga och tillmötesgående, kunde inte önskat oss något bättre.

Vi ser otroligt mycket fram emot att komma ner snart, att få pyssla i lägenheten och att lapa sol på stranden. Can´t wait!

Vikten av att planera sin inkomst

19 mar 201519 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Jag kan inte nog betona hur viktigt det är att ha tänkt igenom saker och ting ordentligt och ha en plan för åtminstone försörjningen innan man flyttar ner till Spanien. På samma sätt vill jag betona vikten av att inte bry sig om när andra hånfullt uttrycker att man tänker för mycket. Dessa människor är väldigt ofta nerflyttade pensionärer, eller åtminstone folk utan barn. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är en världsvid skillnad på att flytta ner som pensionär eller ungdom än som barnfamilj med många år kvar till pensionen.

Igår hade jag privilegiet att få intervjua en brittisk författare och entreprenör som för tio år sedan flyttade med sin familj från England till Fuengirola. Hon berättade att det är det allra vanligaste misstaget folk gör, att flytta utan att veta hur man ska försörja sig. Nio gånger av tio får dessa människor flytta hem igen efter ett tag eftersom ekonomin inte går ihop. Hon sa med stort eftertryck att man måste planera sin inkomst, annars är drömmen om att bo i Spanien mer eller mindre dömd att misslyckas. Precis som jag erfarit berättade hon också att de flesta som rycker på axlarna åt sådant är just pensionärer som har sin inkomst tryggad och kan ägna dagarna åt att dricka vin och spela boule. Vi andra kan inte planera som för en semester utan måste tänka på att vi ska leva en vardag med skola och jobb.

Om man bara är driftig och öppensinnad och har en smula sunt förnuft så går allt, men att som barnfamilj flytta på vinst och förlust är i alla fall ingenting jag vill göra, så jag fortsätter planera samtidigt som jag räknar dagarna tills flyttlasset går.

Människor tycker till

13 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Människor e la roliga. Jag får så många kommentarer och mail om att det vi gör är modigt, att de också skulle velat ”om inte” och så vidare, men jag får även många kommentarer om att vi planerar för mycket, att om man ska göra en sån här grej måste man ta allt som det kommer och inte ha behov av att veta saker i förväg. Samtidigt får jag lika många kommentarer om att vi är mer eller mindre galna, att vi förstör vår dotters liv, att om man ska göra något sådant med ett barn så måste man ha en idiotsäker plan och kan inte chansa på det sättet vi gör.

Vi hamnar alltså i ett mellanting mellan att planera för mycket och att chansa för mycket. Jag småskrattar för mig själv och undrar om detta möjligen skulle vara första gången i mitt liv jag klassas som någon som är lite mittemellan. Jag är ju annars känd för att vara extrem, en doer som aldrig bara snackar utan bara gör pch chansar på att det blir bra.

Jag är nu inte i en position där jag kan packa bilen full och ta med mig Alva och bila ner genom Europa och se vart vi hamnar, se vad som händer och ta allt som det kommer. Dels har vi leasingbil här hemma som får gå max 1500 km/år och därför skulle lämpa sig dåligt att dra ner till Spanien med (där man dessutom måste regga om bilen för att köra lagligt efter några månader), dels ska vi åtminstone till att börja med försöka klara oss utan bil helt. Dessutom tycker jag om att planera. Det är en del av upplevelsen för mig. Däremot är jag snar till att kunna ändra planerna, jag är spontan och ändrar gärna riktning om det behövs.

För mig är mottot ”What´s the point of living if you never try something new” en sanning, och jag älskar äventyr och utmaningar. Men, eftersom jag ju kommer att vara ensamstående med ett barn som också påverkas av mina beslut väljer jag en medelväg, jag väljer att fixa och ordna med så mycket jag kan i förväg för att ha någon form av trygghet. Sedan kommer jag med all säkerhet att behöva anpassa planerna längs med vägen, men det finns i alla fall en ursprungsidé och jag har rätt bra koll på hur saker funkar, eller inte funkar.

Tänk om det vore så tråkigt att man var tvungen att vara extrem för att kunna göra en sån här grej. Tänk om man var tvungen att göra allt på vinst och förlust för att anses ”värdig”, att ”få lov”, att emigrera. Är det då inte bättre att fler har möjligheten ”trots” att man har barn, även om det innebär att man vill ha koll på ett och annat i förväg?

Våra krav

11 mar 201511 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Så vad är då våra krav, det är det många som undrar. Det lättaste är nästan att jag listar upp definitiva Must haves och Absolutely Not, samt några Would be nice. Vi söker en bungalow, ett town house eller en apartment i någon välvårdad byggnad med 2-3 våningar.

Muste haves

Det viktigaste är att det är i närheten av en svensk skola. Vi har valt att satsa på den i Fuengirola. Området i sig måste vara barnvänligt och säkert.
Bostaden behöver inte vara stor, men skall ha minst 2 sovrum. Däremot är uteytorna viktiga och något vi inte vill tumma på. Det måste finnas en större balkong (inte bara en smal remsa), uteplats eller takterrass (privat) som går att använda som extra matrum/solplats. Grillkvällar står högt på listan. Uteplats skall ligga i syd/sydväst ej norr!
Bostaden skall vetta åt syd alt sydväst, inte norr. Detta för att läget spelar rätt stor roll vintertid när man skall värma upp bostaden. I och med att spanska bostäder är dåligt, om alls, isolerade mot kyla måste man få så mycket solvärme som möjligt under dagen.
Köket skall ha en öppen planlösning, alt ha en köksö eller liknande som delar av mot matsal. Vi vill inte ha ett separat, litet, kök. Om köket är separat måste det vara stort och rymligt, man måste få plats med bord för minst sex personer där inne.
Utsikt. Det behöver inte vara havsutsikt, även om det helt klart är att föredra, men åtminstone över något trevligt och inte in i någon tråkig vägg. Kanske ett pittoreskt torg eller grönytor av något slag. Inte bruna berg eller trista hus.
Levande område. Det måste vara gångavstånd till välsorterade matbutiker, restauranger och liknande där det är liv och rörelse. Dock inte nattklubbar och den typen av hålligång. Se första punkten om barnvänligt område.
Bra ljusinsläpp.

Absolutely Not

Litet separat kök där man får klaustrofobi och missar chansen att umgås samtidigt som man lagar mat.
Ruffligt och ovårdat område som inte känns varken trevligt eller säkert för barn.
Höghus.
Små, obefintliga eller inga uteytor alls. Man måste kunna ha en större matmöbel, krukor med växter och någon solsäng på uteplatsen, samt kunna grilla.
Inbyggda garderober i furu. Helst ingen furu alls, om det inte lätt går att måla över för en billig peng.
Som jag skrev på must haves, utsikten får inte vara in i någon tråkig vägg, byggarbetsplats eller enbart bruna berg.
Vi vill inte ha oväsen från någon vältrafikerad väg som stör när vi är på uteplatsen.

Would be nice

Om det fanns barn i vår dotters ålder som bor permanent och att området är såpass säkert att de själva kan leka på utsidan och gå till varandra.
Om det INTE finns badkar utan endast en dusch (bra och fräsch sådan naturligtvis). Gärna rymligt badrum dock.
Om det är gångavstånd till stranden.
Havsutsikt.
Charmig karaktär och spansk känsla. Gärna vitkalkat och max 2-3 våningar högt om det är ett lägenhetshus.
Om man inte behöver bil. Om bil är ett måste för att man hamnar en bit från skolan skall i princip alla andra punkter kunna bockas av.
Vi kan tänka oss ett mindre samhälle eller by för att få allt vi vill åt (så länge det går smidigt att ta sig till svenska skolan), men då skall den vara levande och inte ”sömnig” halva året, samt priset vara lägre eftersom kostnader tillkommer för bil.
Öppen spis vore trevligt.

A place in the sun

11 mar 201511 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Ett av mina favoritprogram är A place in the sun (inte helt otippat kanske) och jag blev helt förtjust när jag igår upptäckte att jag missat att 8:an nu visar program från 2014. Blir lika glatt fascinerad över hur olika smak man kan ha varje gång jag ser det. Bostäder och miljö som tilltalar somliga går helt emot någon annans smak. Det är fantastiskt att vi alla är så olika.

Själva blir vi mer och mer medvetna om vad som är viktigt för oss med en bostad. Har många gånger hört att vi måste ta det för vad det är där nere och att man inte kan förvänta sig så himla mycket, men vi tycker precis tvärtom. Om det skall vara någon mening med att packa ihop livet här hemma och lämna familj och vänner och allt som är tryggt och känt för något nytt såpass långt bort som det ändå är, så måste det uppfylla våra krav. Visst är vi villiga att göra vissa kompromisser, det kommer man inte ifrån någonstans, men det handlar i så fall om små detaljer. Ramarna är vi väldigt klara över hur de måste se ut för att det skall vara aktuellt för oss.

Vi har som några kanske förstått gjort en kovändning vad gäller kust och har bestämt oss för att dra oss ner till Costa del Sol istället för Costa Blanca. Vi känner att solkusten is ticking more boxes for us om man säger så.

Det är rätt märkligt det där, att så otroligt många utflyttade svenskar, även de som bara har sin bostad där nere som semesterbostad, är väldigt snara till att kritisera det mesta med Sverige, men säger man en enda ynka liten grej som man tycker kunde förbättras i Spanien blir de röda i ansiktet och svarta i ögonen och ryter ”åk hem till Sverige då om det inte passar” så att det skallrar mellan bergen. För att inte tala om alla moralpredikningar som haglar om att man minsann gnäller över invandrare som inte vill anpassa sig i Sverige och att man är lika dan själv. Hur de nu kan veta huruvida jag gnäller över de som flyttar till Sverige eller inte.

Ja, det är märkligt, intressant och fascinerande att se hur olika vi alla är, på gott och ont.

Los Dolses, Mallorca eller Marbella?

15 feb 201515 feb 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Ok, så nu har jag varit hemma i Sverige ett par dagar och jag längtar tillbaks ner till ljuset och värmen. Ja värmen, fastän det räknas som kallt där nere nu. Att gå omkring och strosa ut och in ur skuggan krävde jacka, men i solen var det ändå lätt bararmat som gällde (eller bikini om man var helt i lä).

Jag har en massa rädslor, tveksamheter och farhågor. Det kommer att ta tid att anpassa sig. Och jag kommer säkert längta hem ofta, ofta. Men det kommer också att bli väldigt bra, det är jag övertygad om, annars hade jag inte gjort den här ”resan”.

Nu ser jag fram emot att få visa Alva allt. Jag ser också otroligt mycket fram emot att åka ner till Nerja i april. Vi ska då besöka både Marbella och naturligtvis Malaga också. Vi har en liten exit-plan om att ev fortsätta vårt äventyr i Marbella istället (där jag har varit rätt mycket) eller på Mallorca där (svenska) skolan verkar vara exceptionellt bra, nästan som en blandning av svenska, spanska och engelska, med det bästa från alla.

Alva har bara sina vinterkängor som passar, hon har växt ur alla andra, så idag har hon tillsammans med farmor och farfar varit och köpt lite lättare skodoningar. Nu är vi ekiperade och allt ska ner i väskorna. Sen bär det av ner mot Villamartin och Los Dolses. Yey!!

Los Dolses-Mallorca-Marbella — Los Dolses, Mallorca eller Marbella?

Spansk citron

14 feb 2015 LinnéaFlytta till Spanien

spanska citroner Alla hjärtans dag och vi är hemma igen. Det är en något ”bitter sweet” känsla. Å ena sidan saknar jag redan ljuset, solen och den goda maten, å andra sidan känner jag väldigt tydligt att hemma ändå är… hemma. Här, i Göteborg. När vi landade på Landvetter kände jag en underlig lättnad och känsla av att vara, ja hemma. Undrar om jag någonsin skulle kunna känna så för Spanien (läs Orihuela Costa)?

En del av mig vill ner till södra Spanien istället, där jag varit förr och vet att jag trivs. Jag tycker att det är väldigt fint och trevligt där nere och det var egentligen mitt förstahandsval när vi nu skulle packa ihop livet här och ge oss iväg på äventyr ett tag. Men, vi kom fram till att Orihuela Costa var mer praktiskt för oss just nu. Och att Alva skulle må bra av saltvattensjöarna.

Missförstå mig inte, det kommer helt säkert att bli jättebra i Orihuela Costa. Och ingenting är skrivet i sten, vi kan alltid ändra oss och åka någon annanstans senare, antingen hem eller söderut. Vi har hela tiden varit väldigt tydliga med att vi inte vill bestämma något, inte säga om hur lång tid det här projektet kommer vara och vad vi vill göra sen.

Alva var väldigt exalterad över att jag fått med mig en spansk citron hem, egenhändigt plockad direkt från ett citronträd. På något sätt känns den gulare och soligare än andra citroner. Och den doftar ljuvligt. Alldeles kolossalt ljuvligt.

Nu återstår i princip bara att packa om väskorna och så ska vi ner igen, för en månad den här gången. Och med Alva med oss. Det kommer bli bra.

Sanningen om att flytta till Spanien med barn

13 feb 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Om ni bara visste vad många kommentarer jag fått via olika medier om att jag borde stanna hemma i trygga Sverige eftersom jag verkar så missnöjd och så orolig (bla över jordbävningar eftersom jag frågat runt om hur vanligt/ovanligt det är att man känner av dem) och eftersom jag verkar ha behov av att planera så mycket (vilket inte funkar i Spanien) osv. Om jag fått en krona för varje tyken kommentar… Ja ni förstår.

Nu är det så att jag vägrar att uppröras över eller ens bry mig om människor som verkar leva för att sprida galla över andra eller lämna spydiga kommentarer. Faktiskt är det så att jag i princip sitter och skrattar åt dem. Därför drar jag mig inte en sekund för att fortsätta skriva precis hur jag känner, istället för att hoppa på tåget där man måste älska precis alla delar av en plats eller en upplevelse för att inte bli lynchad. Jag tror inte att det finns någon plats på jorden som är helt perfekt, jag tror inte att paradiset existerar. Jag tänker inte heller sitta och skriva lyriskt om hur fantastiskt allt är bara för att få mitt liv att verkar vara mer spännande och underbart än vad det är.

Missförstå inte. Jag älskar mitt liv på många plan. Det är underbart på många sätt. Men att tro att det inte finns problem eller svårigheter är bara dumt och naivt, eller möjligen förnekande.

Så. Jag tänker fortsätta vara fullständigt ärlig när jag skriver. Både om gott och ont. Om det positiva och härliga, absolut, men också om det som känns svårare eller mindre bra. Jag gör det inte för att vara negativ eller tråkig, inte heller för att jag passar bättre här hemma i trygga, tråkiga Sverige, utan för att jag vill ge en sann bild av vad jag upplever, inte en tillrättalagd version, eller en historia som döljer allt det som jag upplever som negativt. Jag vill inte vara fejk. Dessutom, eftersom jag får mängder av både kommentarer och mail från andra som vill göra samma sak som vi och som frågar mig om hur saker fungerar, så vill jag inte presentera något som inte stämmer, något som andra kanske väger in i sitt beslut om huruvida de ska våga satsa på att flytta till Spanien med barn eller inte.

För en sak vill jag göra fullständigt klar: Det är en enorm skillnad på att flytta till Spanien med barn och att flytta dit som pensionär. Något många pensionärer där nere inte verkar förstå alls.

Positivt och negativt med Costa Blanca

11 feb 201511 feb 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Så kommer då en första rapportering från vårt första besök av två den här våren på Costa Blanca (det tredje besöket blir ner till Nerja på Costa del Sol). Våra farhågor om bristande internettillgång infrias tyvärr, vilket gör oss smått oroliga. Vi är beroende av att kunna ha uppkoppling för att kunna jobba på distans och som det varit nu har det hela varit minst sagt svajigt. Vi har försökt använda oss av fritt wifi när vi kommit åt och det har varit långsammare än på den tiden man använde telefonjacket hemma. Dessutom har det brutits mitt i hela tiden. Högst alarmerande.

För att fortsätta med det negativa, så har vi klarat av det sen och kan gå vidare mot det roliga, är att varken Alicante eller Torrevieja lär kvala in på någon lista över särskilt vackra städer. Tvärtom. Jag som är mycket designintresserad och en gång i tiden drömde om att bli arkitekt, gråter nästan inombords många gånger när jag ser en del områden. Nere vid vattnet är det väldigt fint och strandpromenaderna härliga, men husen… Om man tänker sig slitna och smutsiga miljonprojekt så har man bilden framför sig, på ett ungefär.

Orihuela Costa däremot är väldigt rent och snyggt och prydligt (om man bortser från områdena som inte är bebyggda, de är bara bruna och risiga, ofta med en massa skrot liggandes och fula nätstaket runt om) och bostäderna är mestadels otroligt fina. Det negativa, om jag nu ska vara tråkig, är att det är mestadels just bostäder, det finns inte så himla mycket annat. Förutom det nybyggda köpcentret såklart, La Zenia Boulevard. Där finns allt i princip. Väldigt fint och med mängder av restauranger med supergod mat.

Låter jag negativ och tråkig? Njäe, mest realistisk skulle jag vilja säga. Jag vill inte måla upp en bild av paradiset för alla läsare, för det tycker jag inte att det är. Det finns väldigt fina hus (bostäder) som sagt i Orihuela Costa, men annars är området vi har varit i (Alicante, Torrevieja, Orihuela Costa, San Miguel och en kort sväng (aldrig mer!) borta i staden Orihuela) i mitt tycke rätt tråkigt. Vi har dock stött på många som tycker att det är helt fantastiskt och som aldrig kan tänka sig att bo någon annanstans och det är ju helt fantastiskt att höra. Det är underbart när människor hittat sin plats på jorden. Men för mig känns det inte riktigt så. Jag skulle helst velat haft lite mer karaktär, lite historiska vackra byggnader och mer gedigen känsla, vilket naturligtvis inte finns på en plats så präglad av turism och saltindustrin. Tar man sig till andra delar av Costa Blanca kan man däremot hitta både karaktär och vackra byggnader, det är jag fullt medveten om.

Så varför inte stanna i Sverige då om man är så kritisk och negativ? Ja, självklart kan man sitta fast där hemma och gnälla på vädret, den tröttsamma byråkratin och de dåliga skolorna. Men vi vill inte göra så, vi vill iväg. Framförallt vill vi ge Alvas luftrör en chans att läka ordentligt. Vi vill också ha mer sol och ljus och den erfarenhet det ger att bo utomlands ett tag.

Jamen varför välja Spanien då, som ju inte är sådär grönt och frodigt och genuint som jag vill ha det? För det första finns det naturligtvis en massa platser i Spanien som har väldigt vackra både städer och samhällen, både längs med Costa Blanca och på andra ställen. Vi har bara, av rent praktiska skäl, valt ett område som har brist på just nämnda attribut. Det finns ställen som är precis lika turistiga, om inte mer, men som ändå är vackra, tex Malaga, Nerja, Marbella (som också har svensk skola, jag vet, men det fanns inte plats där nu), men Costa Blanca var som sagt mer praktiskt för oss just nu. Eftersom vi inte är säkra på att vi kommer stanna där vill vi inte låta Alva gå igenom hela processen med spansk skola så då fick det bli Orihuela Costa där det finns skandinavisk skola.

Strandpromenaden i Torrevieja hör till stadens styrkor

Så, vad är då bra med Orihuela Costa, mer än skolan? Jo, stränderna är jättefina och havet är ju fantastiskt. Vi har besökt skandinaviska skolan och fick ett väldigt positivt intryck av personalen. Människorna är supertrevliga och galet tillmötesgående, maten är jättegod och det är ljust! Jag fick till och med huvudvärk och mådde illa första dagen, så ovan var jag tydligen vid ljuset. Helt crazy. Naturligtvis hade jag glömt solglasögonen hemma också, så det fick inhandlas nya illa kvickt.

Vi befinner oss i början av februari och det är fortfarande vinter även i Spanien, men ändå kan man lätt ligga i bikini där det var sol och lä. Även när man är ute och strosar runt känns det en otrolig skillnad på när man går i skuggan och när man kommer in i solen. Den värmer på ett helt annat sätt en hemma. Jag njuter i fulla drag av värmen, både rent vädermässigt men också den människor emellan. Vi har redan fått kontakt med både svenskar, norrmän och engelsmän som vi ser fram emot att lära känna mer och börja umgås med.

Jag skrev förut att det mestadels är bostadsområden i Orihuela Costa, men det finns naturligtvis saker att göra här med. Alva kommer att vara fullt nöjd, och själv kommer jag att leva som en kung i huset vi ska bo i en månad nu i vår (andra trippen ner). Huset är supermysigt och ligger nära Villamartin Plaza som är ett torg med en massa restauranger och caféer. Takterrassen med suverän utsikt kommer bli en exemplarisk arbetsplats.

Trots mitt svala betyg vad gäller stadsarkitektur och grönskande frodighet (man vet naturligtvis om att Spanien kanske inte är ett förstaval om grönska är superviktigt för en) så har jag ingen lust att åka hem igen, om det inte vore för att hämta ner Alva. Hon fattas oss nu. Det kommer bli perfekt att spendera ett år här, så får vi se vad vi hittar på sen. En sak är i alla fall säker. När jag får tillgång till allt det som faktiskt är positivt här nere kommer jag också kunna uppskatta och värdesätta det som är bra hemma i Sverige. Det kanske slutar med att vi har två fasta punkter, en i Sverige och en i Spanien?