Shoppingtips

30 sep 2015 LinnéaDitten och datten

De senaste dagarna har vi fyndat rejält. Inte nog med det jag redan berättat om, jag har dessutom fått tag på ytterligare en klänning som egentligen kostade 150 euro, nu för 20 euro (!!), två par skor som skulle kostat 80 euro styck, nu för 30 euro tillsammans och så vidare och så vidare. Känner mig mer än nöjd och sätter nu stopp för shoppingen här nere på ett tag.

Tänkte att jag skulle tipsa om att alltid gå runt i flera butiker innan ni slår till på något. Väldigt ofta finns exakt samma plagg, skor, accessoarer och inredningsprylar på många olika ställen och priset kan skilja sig rätt markant mellan de olika butikerna. Vi har sett precis samma saker med så stor skillnad som upp till 15 euro. Slantar man gärna sparar och lägger på något annat istället. Är det dessutom rea på ena stället och inte på det andra så kan det såklart skilja ännu mer.

Är ni ute på shoppingrunda är det med andra ord väl värt att kika runt ordentligt innan ni köper. Och en sak till: tro inte att allt är billigare än i Sverige. Det är det inte, även om mycket går att fynda. Skor (många gånger i alla fall), skärp och väskor är värt att satsa på. Det får bli dagens shoppingtips.

Hemlängtan och möbelfnatt

24 aug 201527 aug 2015 LinnéaDitten och datten

Sällan har ett svenskt barn, som liksom tar det där med att man får lov att gå i skolan för givet, ja snarast som ett måste, längtat så efter att sommarlovet skall ta slut och terminen börja som Alva gör just nu. Sommaren har varit lång och tröttsam och mest bestått av ett enda långt flängande över halva Sverige och dessutom en omvälvande flytt till Spanien. Nu är hon less på alltihop och vill ha vardag och kompisar. Sanden är just nu för sandig, havet för kallt (!) solen för varm och dagarna tråkiga. Dessutom saknar hon våra djur. Hon som är van vid både hästar, hundar och katter har nu inte det allra minsta lilla djur, inte ens myrorna som bodde i lägenheten när vi kom är kvar.

Det där med djuren tar hon allra hårdast. Och kompisarna hemifrån, de är väldigt saknade, särskilt nu när skolan där hemma har dragit igång och hon inte är med. Då är det kanske inte så konstigt att hon väntar och längtar tills hon också får komma igång här nere.

Annars har vi det väldigt bra. Oförskämt bra faktiskt. Vi strosar runt på små gator och vilar på torg som är skuggade av vinrankor. Ja ni förstår ju själva att det är svårt att ha det annat än bra under sådana omständigheter. Häromdagen var vi på en av marknaderna borta vid ferian, den där det säljs begagnade grejer och antika möbler. Jag hittade ett klädskåp som kan vara det finaste jag sett i mitt liv. Det var handgjort av en lokal gammal pensionerad snickare. Han hade byggt det av brädor han hittat i naturen och snickrat med sådan kärlek och känsla att det stod som en aura kring hela möbeln. Jag har aldrig haft så svårt att slita mig från ett materiellt ting i hela mitt liv tror jag. Men, hur i hela fridens namn skulle jag kunna frakta hem skåpet om jag fått fnatt och köpt det? Åh, det grämer mig fortfarande något oerhört! Om jag bara kunde…

Mijas Pueblo och La Cala

21 aug 2015 LinnéaFlytta till Spanien

unnamed (31) Gamla stan i Fuengirola är vackert, pittoreskt och härligt på alla sätt och vis, men tillslut blir man lite less på att bara trava fram och tillbaks här. Med andra ord, dags för utflykt! De senaste två dagarna har vi därför besökt Mijas Pueblo och La Cala. Omväxling förnöjer heter det ju.

Jag skall berätta mer om Mijas Pueblo snart, men ville bara flika in med ett par bilder från La Cala innan vi går ut i hettan och tar oss an dagen. Sol och bad (i iskallt vatten, vad har hänt med Medelhavet den senaste veckan??) och glada barn gör själen lätt att bära.

Magisk kväll vid Medelhavet

14 aug 2015 LinnéaDitten och datten

Det går inte att säga annat än att kvällarna här är magiskt sköna. Ljummen luft som går att andas (inte så hög luftfuktighet) och glada människor som är ute och rör på sig. Vi vill såklart inte vara sämre vi, så varje kväll tar vi en kvällspromenad nere vid havet. När man bor granne med Medelhavet går det bara inte att låta bli. När det var som varmast gick vi och strosade i vattenbrynet och lät vattnet svalka våra fötter. Idag har det varit mer behagliga temperaturer, även om det under eftermiddagen passerade 30 grader. Nu ikväll har det bara varit 26 grader, alldeles lagom med andra ord.

Vi gick en sväng bort till hamnen och satt ute på piren när solen gick ner. Ljuset var så fint och jag kände tacksamhet över att få uppleva den där stunden ihop med mitt barn. Hon var glad och nöjd och då är det nästan svårt att vara annat än nöjd själv också. Annat var det tidigare idag. Då var allt fel och dumt och tråkigt. Inte ville hon vara på stranden, det var för kallt i vattnet (!!), det var för varmt på land, det var för mycket sand, ingenting var bra. Det lilla barnet kunde inte förstå varför vi inte hyrt en bostad med pool istället. Och här är man själv glad över att vi har ungefär 30 sekunders promenad till Medelhavet och en härlig sandstrand liksom…

Nu sitter vi och myser i soffan med varsin dator i knät och är rätt så asociala. Ibland får man vara det också, även om Alva tycker det är lite väl mycket av den varan. Inte så att vi är asociala som familj, men hon saknar att själv kunna springa iväg till sina kompisar. Hemma i Göteborg har hon mycket större frihet när det gäller sådant. Här måste vi följa henne överallt, det går inte an att hon ränner runt i stan själv. Nu känner hon några barn här nere som hon kan leka med, men det blir mycket mer uppstyrt eftersom vi måste vara med, det är en av de få negativa sidorna med det här livet. Det hade nog varit lite lättare om hon antingen varit äldre och faktiskt fått lov att gå själv, eller yngre så att hon hade uppskattat att leka på lekplatserna. Det gör hon tyvärr inte nu, de flesta är för mycket mindre barn och de andra tröttnar hon väldigt snabbt på de också.

Snart drar skolan igång och livet övergår i vardag igen. Vi ser med positiv förväntan fram emot att se hur livet ter sig här nere då. To be continued…

Padrón Municipal de Habitantes

14 aug 201514 aug 2015 LinnéaByråkrati/Spanien

Idag är jag både glad och stolt, efter att helt på egen hand, utan hjälp av någon spansktalande vän, ha lyckats registrera oss för den kommunala folkräkningen, Padrón Municipal de Habitantes. Detta görs på kommunhuset, Ayuntamineto. Jag gick dit på vinst och förlust, beredd på att få komma tillbaks med kompletterande papper och/eller hjälp av någon som kan spanska. Spanjorerna här är nämligen förvånansvärt dåliga på engelska. Man kan ju annars tycka att engelska borde vara gångbar i rätt stor utsträckning eftersom här är så många turister, men nej, många kan ingen eller väldigt lite engelska.

Jag traskade i alla fall iväg till kommunhuset där man söker om padrón. I luften fanns gott om syre och termometern stod på härligt svala 27 grader. Det är faktiskt första dagen sedan vi kom hit som det varit under 35 grader mitt på dagen, de flesta dagar har det snarare varit närmare 40 grader och så hög luftfuktighet att man knappt kunnat andas… Väl där tog jag en nummerlapp och satte mig att vänta. Med mig hade jag pass, NIE-nummer, vårt hyreskontrakt och utdrag från skatteverket där det står att jag är mamma till Alva. Medan jag väntade på min tur höll jag tummarna för att vi skulle förstå varandra och att de inte skulle avfärda mig direkt eftersom Alvas personbevis bara är på engelska, dvs ej översatt till spanska, och vårt hyreskontrakt är på svenska till och med. Alla papper är dock i original och är stämplade. Här i Spanien älskar de stämplar och det är svårt att få igenom något utan att ha stämplade papper i original.

När mitt nummer kom upp, mycket snabbare än vad jag räknat med, gick jag in och hoppades på det bästa. Och jo, faktiskt, på mycket knagglig spanska från min sida ännu knaggligare engelska från kvinnan bakom diskens sida, lyckades vi förstå varandra tillräckligt bra för att vi faktiskt skulle bli inskrivna som boende i kommunen, både jag, maken och Alva. Hon ojade sig lite över bristen på översättningar till spanska, men efter att ha överlagt lite med en kollega sa hon ”vale” och så satte hon igång med pappersarbetet. Vi tragglade oss igenom lite frågetecken som uppstod i och med att vi inte hade något annat än pappret med mitt NIE-nummer på spanska, men det gick! Kalaset kostade 2,55 euro. Jag har lärt mig att cash is king här nere och hade förutseende nog med mig lite skrammel i plånboken. Normalt sett har jag aldrig en krona på mig, utan använder alltid kort.

Nu är vi alltså inskrivna i Fuengirolas kommun. Och jag klarade det utan hjälp! Estoy feliz!

Te deseo un buen fin de semana!

Noche viva

8 aug 2015 LinnéaDitten och datten

Fiestan, Noche Viva, pågår för fullt och vi kan njuta av flamencouppvisningar precis utanför vår lägenhet. Nästan lite overkligt att stå på balkongen i bara en tunika, på gränsen till klibbig av värmen som fortfarande får luften att dallra så här efter klockan tolv på natten, och titta på flamencoshow. Det var inte varje dag man gjorde det i villaområdet hemma i Göteborg…

Hårda golv och trötta fötter

7 aug 2015 LinnéaDitten och datten

I Spanien, som i många andra länder, tar man sällan av sig skorna inomhus. Somliga säger att det bland annat har att göra med att andra skall slippa konfronteras med illaluktande fötter. Jag har ytterligare en teori om varför skorna behålls på när man kommer in, nämligen ren och skär självbevarelsedrift.

Hur menar jag nu, undrar ni kanske. Jag kan visserligen bara prata för mig själv (och resten av min familj eftersom jag med egna öron hört dem oja sig), men att gå omkring på stengolv (om än fantastiskt vackra sådana) utan något på fötterna som ger avlastning är en ren plåga. Våra fötter värker som om vi promenerat omkring i sju år utan en enda vilopaus (nåja) och ländryggen är inte långt mycket bättre.

Lösningen heter innetofflor, så får det vara som det vill med att det är sommar och varmt. Utan dem hade vi inte kunnat ta många steg till vare sig ute eller inne, det är ett som är säkert. Jag kör på ett par i något som jag förknippar med 50-tal och strandliv. Vet inte varför, men det gör jag. Kanske är det färgerna kombinerat med ränder?

Hur gör ni för att bäst avlasta era trötta fötter?

Prisjakt

5 aug 20155 aug 2015 LinnéaFlytta till Spanien

En av de saker jag uppskattar med Spanien är de hyfsat billiga frukterna och grönsakerna, om man nu är intresserad av prisjakt. Nu är det inte riktigt så att allt är billigare än Sverige, det är en stor, fet, myt. Jordgubbar är till exempel dyrare (just nu), avokado är ungefär samma pris, melon (särskilt vattenmelon) kostar lika mycket/är dyrare, potatis är dyrare, sparris kostar lika mycket och väldigt många andra frukter och grönsaker ligger också ungefär på samma pris som i Sverige. En del är naturligtvis mycket billigare. Apelsiner till exempel. Godare är de också. Andra frukter har jag överhuvudtaget inte hittat här nere nu, som till exempel granatäpple och passionsfrukt. Förstår inte alls vart de håller hus. Har letat på både marknad (marknaden är förresten inte alls särskilt billig just nu, kan tänkas att det är högre priser nu mitt i högsäsongen), i fruktaffärer och i vanliga affärer. Mer om priser och utbud på mat senare, det finns mycket att prata om kring det ämnet.

Något annat som jag önskat mig här nere är en egen samling färska örter som frodas och mår bra ute i krukor under en bra mycket längre period än i Sverige. Billigt skall det vara också, säger folk. Jag har fått tips om att det finns att köpa ”överallt”, men har bara sett små ynkliga stackare i små krukor, till ungefär samma pris som i Sverige. Det finns såklart fina exemplar att köpa på plantskolor, men för att komma till en sådan måste man ha bil (ett måste så fort man lämnar centrum i princip) och det har vi inte. Jag var nästan på väg att ge upp hoppet om att hitta ens en endaste vettig planta när jag så sprang på ett praktexemplar av basilika mitt ute i ett ”permanent” gatustånd med blommor. Ett sånt där som står mitt i en korsning nånstans, som ett litet, litet, hus med en del plantor och blommor stående runt omkring. Det fanns även rosmarin, men det använder jag aldrig, så den hoppade jag över. Tyvärr hade de ingen mynta, inte heller någon oregano, så jag fick nöja mig med basilikan. Två euro fick jag betala för den och det får jag vara nöjd med. Nu ska vi bara få tag på någon kruka och lite jord också så att vi kan plantera den och ställa ut på en av de små balkongerna.

Costa Blanca vs. Costa del Sol

26 jul 20154 feb 2016 LinnéaFlytta till Spanien

Många undrar varför vi egentligen valde bort Costa Blanca som det från början var tänkt att vi skulle flytta till för att istället bestämma oss för Costa del Sol. Vad är det för fel på Costa Blanca, undrar folk. Ingenting egentligen, måste jag säga då. Faktum är att stränderna är finare och bättre lämpade för barn (OBS! nu jämför jag Orihuela Costa/Fuengirola), de har fått fler priser för dess renhet, sanden är finare och det är mer långgrunt. Klimatet sägs vara något bättre på Costa Blanca vintertid. Just det vet jag inte om det stämmer dock, de som hävdar att så är fallet bor alla på Costa Blanca och de jag pratat med på Costa del Sol säger att det inte är någon skillnad. Jag tror att det till stor del är så att man trivs bäst med det val man själv gjort helt enkelt.

Så varför valde vi då ändå Costa del Sol? Helt enkelt trivs vi bättre nere på sydkusten. I vår högst personliga bedömning är det gemytligare, trevligare, mer liv och rörelse, mer aktivt, yngre medelålder, fler barnfamiljer som bor permanent med barn på svenska skolan där Alva skall gå, fler städer och samhällen runt omkring som passar oss bättre i smaken. Orihuela Costa är mer en samling urbanisationer, rena bostadsområden utan stads/samhällskänsla, allt var mer utspritt. Man är i princip helt beroende av bil. Visst, Torrevieja finns, men vi gillar inte alls den staden av någon anledning som jag inte helt kan sätta fingret på. Och eftersom Alva skall gå i svensk skola och den ligger i Orihuela Costa hade det blivit meckigt att bo i Torrevieja hur som helst, ett himla åkande fram och tillbaks varje dag. Men framförallt tror jag att det är för mycket pensionärskultur för att vi skall trivas som fast boende med barn.

Det är helt en fråga om tycke och smak. För många finns det inget annat än Costa Blanca, de skulle inte kunna tänka sig något annat. För oss passade det inte alls. Vi känner oss istället helt hemma och stortrivs på sydkusten. Så får det vara som det vill med det eventuella något bättre klimatet på östkusten vintertid.

Lär dig språk med hjälp av hundar

17 jul 2015 LinnéaSpråk

Från näthat till hundprat. Mycket trevligare ämne. Jag och Alva drömmer om att kunna ha hund igen så snart som möjligt, men eftersom lägenheten vi hyr i Spanien måste hållas djurfri får vi nöja oss med att vara volontärer på de räddningscenter som finns för hundar runt om Fuengirola. Många av dem välkomnar hjälp med öppna famnar och vi ser fram emot en höst fylld av hundpromenader.

I stadsdelen Los Pacos finns en 5400 kvadratmeter stor hundpark, med palmer och allt, där man kan träffa andra hundmänniskor och låta sin fyrbenta vän rocka loss med andra hundkompisar. Parken är öppen för alla, bara man ser till att hålla sig till de förhållningsorder som gäller, nämligen att plocka upp efter sin hund (direkt, inte sen!), hålla grinden stängd och såklart se till att hunden kan uppföra sig bland både folk och fä så att säga. Man vill inte ha bråk eller andra otrevligheter, såklart.

Jag och Alva har tänkt gå dit någon dag, även om vi inte har någon egen hund. Parker som denna är utmärkt för att komma i samspråk med nya människor och kanske öva lite spanska, eller åtminstone engelska, något som vi skall börja med på allvar nu. Att kunna språk och kunna kommunicera med andra känns som nyckeln till det mesta här i livet. Ovärderligt.