Svärföräldrarna som just nu är på besök ville gärna se Gibraltar medan de är här, så igår när Alva var ledig från skolan packade vi in oss i en av alla de bussar som går mellan Fuengirola och Gibraltar och åkte ner till den sydligaste delen av Europa. Två timmar i buss med åksjukt barn var väl sådär, men som tur var gick illamåendet över i samma stund vi klev av bussen. Utanför dörrarna stod en fotograf och tog bilder av alla som steg ut och på något vänster lyckades Alva med konststycket att de lika glad och solig ut som vanligt på fotot. Hon är fotogenic den ungen.
Gibraltar ser visserligen rätt häftigt ut med sin stora klippa som stupar brant ner mot havet och historian kring hur britterna tog över landet är intressant, men staden som sådan är väldigt trist. Grått och trångt och ja, trist. Dessutom byggs det så mycket överallt att det känns som att gå omkring i en stor byggarbetsplats. Många åker dit för att shoppa billigt och hur de är funtade förstår jag inte för shoppingen är enligt mig varken rolig eller billig. Nu kollade jag visserligen inte på cigaretter, som skall vara väldigt billigt, så det kan jag inte uttala mig om, men både parfym, alkohol och juveler som skall vara det som är mest prisvärt i Gibraltar var dyrare eller kostade lika mycket som här i Fuengirola. Allt annat, som kläder, skor och vad det nu kan vara man är intresserad av var väldigt mycket dyrare än här.
Alva var i alla fall nöjd för hon kunde samla sand till sin samling (hon vill ha sand från olika stränder i olika länder och hälla på fina flaskor hemma och sätta fina etiketter där det står var sanden är ifrån) från den (nästan) sydligaste delen av Europa, vilket såklart var extra kul, även om stränderna på spanska sidan definitivt är mycket finare. Utsikten är naturligtvis rätt enastående, även om det är hutlöst dyrt att ta sig upp på klippan. Man kan åka med linbana, taxi eller hyrd guidebuss. Alla alternativ går på mer än vad det är värt (enligt mig).
Nu kunde alla i alla fall bocka av Gibraltar på listan över ställen att besöka och visst var det ändå en lite rolig upplevelse, bara sanden och Alvas förtjusning över att kunna promenera över gränsen mellan två länder (när vi skulle tillbaks in i Spanien fick vi gå över gränsen eftersom bussen skulle genomsökas), gjorde det värt det hela. Är barnet nöjt är mamman nöjd (och tvärtom).
