Maken går omkring och rynkar på näsan och ser mest ut som om han funderar över huruvida han behöver ringa efter någon slags hjälp. Jag har nämligen kommit in i en av mina Edith Piaf perioder. Skapar listor på Spotify och drömmer mig bort till la france. 

Jag vet, jag vet, det är Spanien vi är på väg till, inte Frankrike, men man kan väl tycka om flera olika länder? Och Frankrike är onekligen mycket vackert. Dessutom har Frankrike, och då särskilt Paris, en särskild plats i mitt hjärta eftersom det var där vi gifte oss, maken och jag.

Alva är i alla fall på min sida och sjunger högt med på låtsasfranska när Piaf tar ton. Det är ordning på den tösen. Nu ska vi bara förbereda för en italiensk lunch också så blir vi riktigt mångkulturella. Älskar det internationella och vill slå ett slag för att alla inte alls måste pressas in i samma form utan att vi berikas av olika kulturer. Fick en så fin kommentar till ett tidigare inlägg om just det, att se olika kulturer som tillgångar och att det är vad integrering egentligen går ut på. Att olika kulturer kan räknas och få plats på en och samma plats. Läs kommentaren till inlägget här.