Tänker så mycket på Grekland just nu. På andra ställen i nöd också naturligtvis, men just Grekland ligger mig så varmt om hjärtat. Jag har spenderat så mycket tid där, skapat oförglömliga minnen och träffat underbara människor.
Nu känner jag att jag borde åka dit. Oavsett vad man kommer fram till under söndagens möte så behöver grekerna att vi åker dit och spenderar nu. Det krispaket som nu diskuteras handlar om att lösa saker akut, men för att överleva måste Grekland få in en himla massa pengar på annat sätt, vilket de till största delen får genom turism. Jag är inte för att man skall slösa och det vill jag inte uppmana någon till heller, men skall man ändå åka någonstans och lägga pengar på mat, dryck och nöjen så tycker jag att man skall överväga att göra det just i Grekland. Annars förlorar de vad som än händer på söndag. Frågan må vara ekonomisk, politisk eller moralisk, Grekland må ha agerat ansvarslöst eller ej, men detta faktum kvarstår ändå och gör mig mycket ledsen för det grekiska folket som alltid tagit emot mig med sådan värme.
Vi har börjat räkna ner dagarna tills vi åker nu. Alva är eld och lågor för det mesta, men då och då får hon lite resfeber och är ledsen över att vi har hyrt ut huset och att andra skall bo där nu. Hon är lik mig, gillar att fixa och ordna hemma, vill gärna göra fint och hålla ordning på sitt rum och så. När jag var liten älskade jag att möblera om och försöka hitta kreativa lösningar i mitt rum. Nu när jag är något äldre har jag fortfarande en förkärlek för att inreda och fixa hemma, så jag förstår precis hur hon känner sig. Det är inte särskilt kul att bo tillfälligt inhyst under så här långt tid. Men nu är vi som sagt inne på upploppet och har satt upp en egenhändigt konstruerad kalender på kylskåpet där vi gör ett kryss varje kväll. Dagen D närmar sig!
Igår satt vi och gjorde någon slags ungefärlig plan för när maken skall komma ner och joina oss under hösten. Han skall ju delvis jobba kvar i Sverige och pendla fram och tillbaks. Vi gick till och med så långt att vi bokade biljetter fram och tillbaks för julbesöket hemma i Sverige, eftersom vi råkade hitta billiga biljetter precis då. Nästan två veckor får vi i Suecia innan vi vänder åter söderut.
Jag längtar oerhört mycket efter våra vänner nere i Spanien och skulle gärna slängt mig på ett plan nu omedelbums, men samtidigt vill jag såklart pressa ur varje liten droppe ur Sverige och vännerna här innan vi åker. Medan Alva väntar försöker hon lära sig lite nya ord på spanska varje dag och börjar bli riktigt duktig. Hon kan räkna, kan uttala bokstäverna i alfabetet, hon kan namnet på alla dagar och månader och hon kan några enkla fraser, som att tala om vad hon heter, hur hon mår och framförallt: Hon kan säga JAG VILL INTE! Hon har för övrigt gått i min brors fotspår såtillvida att något av det första hon lärde sig att säga på engelska var ”never in my life”. Såpass. På svenska utvecklar hon aldrig det hela så, hon säger helt enkelt bara ”nepp” och så är det bra med det.
Själv ägnar jag dagarna åt att studera litteraturvetenskap, samt åt krisen i Grekland. Älskade Grekland som jag reste runt så mycket i när jag var yngre. Är så ledsen för invånarnas skull och hoppas vid allt heligt att de inte bryter samman totalt. Bilden av den gråtande äldre mannen berörde mig djupt och vetskapen om att han sannerligen inte är ensam är beklämmande. Håller tummarna för att saker och ting på något mirakulöst sätt ordnar sig. Ibland vill man få lov att vara sådär naiv att man kan tro på ljuset mitt i mörkret.
