Så kommer då en första rapportering från vårt första besök av två den här våren på Costa Blanca (det tredje besöket blir ner till Nerja på Costa del Sol). Våra farhågor om bristande internettillgång infrias tyvärr, vilket gör oss smått oroliga. Vi är beroende av att kunna ha uppkoppling för att kunna jobba på distans och som det varit nu har det hela varit minst sagt svajigt. Vi har försökt använda oss av fritt wifi när vi kommit åt och det har varit långsammare än på den tiden man använde telefonjacket hemma. Dessutom har det brutits mitt i hela tiden. Högst alarmerande.

För att fortsätta med det negativa, så har vi klarat av det sen och kan gå vidare mot det roliga, är att varken Alicante eller Torrevieja lär kvala in på någon lista över särskilt vackra städer. Tvärtom. Jag som är mycket designintresserad och en gång i tiden drömde om att bli arkitekt, gråter nästan inombords många gånger när jag ser en del områden. Nere vid vattnet är det väldigt fint och strandpromenaderna härliga, men husen… Om man tänker sig slitna och smutsiga miljonprojekt så har man bilden framför sig, på ett ungefär.

Orihuela Costa däremot är väldigt rent och snyggt och prydligt (om man bortser från områdena som inte är bebyggda, de är bara bruna och risiga, ofta med en massa skrot liggandes och fula nätstaket runt om) och bostäderna är mestadels otroligt fina. Det negativa, om jag nu ska vara tråkig, är att det är mestadels just bostäder, det finns inte så himla mycket annat. Förutom det nybyggda köpcentret såklart, La Zenia Boulevard. Där finns allt i princip. Väldigt fint och med mängder av restauranger med supergod mat.

Låter jag negativ och tråkig? Njäe, mest realistisk skulle jag vilja säga. Jag vill inte måla upp en bild av paradiset för alla läsare, för det tycker jag inte att det är. Det finns väldigt fina hus (bostäder) som sagt i Orihuela Costa, men annars är området vi har varit i (Alicante, Torrevieja, Orihuela Costa, San Miguel och en kort sväng (aldrig mer!) borta i staden Orihuela) i mitt tycke rätt tråkigt. Vi har dock stött på många som tycker att det är helt fantastiskt och som aldrig kan tänka sig att bo någon annanstans och det är ju helt fantastiskt att höra. Det är underbart när människor hittat sin plats på jorden. Men för mig känns det inte riktigt så. Jag skulle helst velat haft lite mer karaktär, lite historiska vackra byggnader och mer gedigen känsla, vilket naturligtvis inte finns på en plats så präglad av turism och saltindustrin. Tar man sig till andra delar av Costa Blanca kan man däremot hitta både karaktär och vackra byggnader, det är jag fullt medveten om.

Så varför inte stanna i Sverige då om man är så kritisk och negativ? Ja, självklart kan man sitta fast där hemma och gnälla på vädret, den tröttsamma byråkratin och de dåliga skolorna. Men vi vill inte göra så, vi vill iväg. Framförallt vill vi ge Alvas luftrör en chans att läka ordentligt. Vi vill också ha mer sol och ljus och den erfarenhet det ger att bo utomlands ett tag.

Jamen varför välja Spanien då, som ju inte är sådär grönt och frodigt och genuint som jag vill ha det? För det första finns det naturligtvis en massa platser i Spanien som har väldigt vackra både städer och samhällen, både längs med Costa Blanca och på andra ställen. Vi har bara, av rent praktiska skäl, valt ett område som har brist på just nämnda attribut. Det finns ställen som är precis lika turistiga, om inte mer, men som ändå är vackra, tex Malaga, Nerja, Marbella (som också har svensk skola, jag vet, men det fanns inte plats där nu), men Costa Blanca var som sagt mer praktiskt för oss just nu. Eftersom vi inte är säkra på att vi kommer stanna där vill vi inte låta Alva gå igenom hela processen med spansk skola så då fick det bli Orihuela Costa där det finns skandinavisk skola.

Så, vad är då bra med Orihuela Costa, mer än skolan? Jo, stränderna är jättefina och havet är ju fantastiskt. Vi har besökt skandinaviska skolan och fick ett väldigt positivt intryck av personalen. Människorna är supertrevliga och galet tillmötesgående, maten är jättegod och det är ljust! Jag fick till och med huvudvärk och mådde illa första dagen, så ovan var jag tydligen vid ljuset. Helt crazy. Naturligtvis hade jag glömt solglasögonen hemma också, så det fick inhandlas nya illa kvickt.

Vi befinner oss i början av februari och det är fortfarande vinter även i Spanien, men ändå kan man lätt ligga i bikini där det var sol och lä. Även när man är ute och strosar runt känns det en otrolig skillnad på när man går i skuggan och när man kommer in i solen. Den värmer på ett helt annat sätt en hemma. Jag njuter i fulla drag av värmen, både rent vädermässigt men också den människor emellan. Vi har redan fått kontakt med både svenskar, norrmän och engelsmän som vi ser fram emot att lära känna mer och börja umgås med.

Jag skrev förut att det mestadels är bostadsområden i Orihuela Costa, men det finns naturligtvis saker att göra här med. Alva kommer att vara fullt nöjd, och själv kommer jag att leva som en kung i huset vi ska bo i en månad nu i vår (andra trippen ner). Huset är supermysigt och ligger nära Villamartin Plaza som är ett torg med en massa restauranger och caféer. Takterrassen med suverän utsikt kommer bli en exemplarisk arbetsplats.

Trots mitt svala betyg vad gäller stadsarkitektur och grönskande frodighet (man vet naturligtvis om att Spanien kanske inte är ett förstaval om grönska är superviktigt för en) så har jag ingen lust att åka hem igen, om det inte vore för att hämta ner Alva. Hon fattas oss nu. Det kommer bli perfekt att spendera ett år här, så får vi se vad vi hittar  på sen. En sak är i alla fall säker. När jag får tillgång till allt det som faktiskt är positivt här nere kommer jag också kunna uppskatta och värdesätta det som är bra hemma i Sverige. Det kanske slutar med att vi har två fasta punkter, en i Sverige och en i Spanien?