Jösses vad jag är sugen på en margherita från den där lilla pizzerian med blåa markiser i Nerja, den på 3 Av. Ciudad de Pescia. Kommer tyvärr inte ihåg vad pizzerian heter, men jag lovar, det finns inga godare pizzor någonstans. Eller ja, det kan jag inte lova eftersom jag inte ätit pizza överallt här i världen, men de gör i alla fall de godaste margherita jag ätit. Magiskt gott i all sin snabbmatsenkelhet.
Det får bli dagens mattips till er som befinner er i eller skall till Nerja.
Så är det då dags att lämna sol och värme för den här gången och återvända till ett regnigt Göteborg. Vi har massor att göra med att packa allt i huset, få ner det i lådor, bestämma vad som skall vart (vi kommer dela upp vårt bohag på lite olika platser) och sen städa, städa, städa för att allt skall vara tipp topp för våra hyresgäster.
Alva gråter och vill inte hem, hon kommer sakna Spanien och sina nya kompisar säger hon. Vi tröstar med att vi snart skall tillbaks igen och stanna precis så länge som vi själva vill och bestämmer. Jag måste erkänna att det känns något kluvet att hon inte vill hem. Jag är tacksam över att hon trivs så bra naturligtvis, Spanien skall ju ändå bli hennes nya hem, men samtidigt är Sverige hennes hemland där hon har sina släktingar och kompisar som hon växt upp med. Jag undrar i mitt stilla sinne om hon kommer anpassa sig så bra att hon aldrig vill flytta hem igen… De grubblerierna sparar jag dock till senare, vi har tid på oss att se vart livet för oss.
En månad är vad som är kvar av terminen och sedan väntar olika äventyr runt om i Sverige för vår del. Inte bara Sverige förresten, även Danmark skall få besök. Vi skall hälsa på en av mina käraste vänner i Köpenhamn och Legoland skall avverkas. Dessutom Astrid Lindgrens värld och eventuellt High Chaparral. Guldpasset på Liseberg som Alva fick i julklapp skall utnyttjas flitigt och sedan är det dags att återvända till Spanien. Sommaren i Sverige och resten av året kring Medelhavet, det är verkligen inget dåligt liv. Jag känner mig så tacksam och privilegierad.
Jag vågar inte säga om det gäller hela Spanien, men på sydkusten är det i alla fall relativt vanligt med så kallade cave houses. Alltså hus som går in i ett berg, som en grotta. En del är byggd som vanligt hus och resten är en grotta. Superläckert!
Man skulle kanske kunna tro att husen känns smått klaustrofobiska, men jag har haft förmånen att få gå in i ett dylikt och det var precis hur mysigt som helst och inte alls kvävande. Vet inte om jag skulle kunna tänka mig att bo så, men det var en trevlig upplevelse att få komma på besök.
I Nerja ligger ett sött litet cave house på stranden och in i berget precis till vänster om Balcón de Europa. Bedårande, eller hur?
Nog för att det finns rätt trista områden och byggnader i städerna, så även i Fuengirola, men jag kan ändå inte bli annat än hänförd över all blomsterprakt. Från balkonger och på husväggar svämmar de över, blommorna.
När vi flyttar in i lägenheten i Fuengirola skall jag sätta igång med att försöka inreda de två små balkongerna med krukor där växtligheten kan frodas och flöda fram. Man blir liksom lätt om hjärtat och glad i själen av det. När vi nu återvänder till Sverige för att packa ihop hela vårt bohag och lämnar över husnycklarna till våra kära hyresgäster (vi kommer initialt att hyra ut vårt hus i Sverige) innan vi återvänder till España ska jag tänka på just detta, all blomsterprakt, och räkna dagarna tills vi åter står på spansk mark.
Bland all annan ögonfröjd som finns i Nerja så vill jag lyfta fram alla vackra dörrar. Jag har en grej för färgade dörrar. Älskar dem! Löjligt förtjust är jag. I Sverige valde vi själva en röd dörr när vi bytte fasaden nu i somras, eftersom det passade bäst till helheten, men kring Medelhavet är de blå dörrarna nästan lika med lycka. Har sett en och annan grön som jag gillar skarpt också, även om grönt till just hus annars inte är min smak.
Om vi någon gång tjackar en kvart kring Medelhavet så ska jag absolut, definitivt ha en blå dörr.
Vi är på plats i Spanien och har så varit i en vecka. Jag har gett mig själv bloggförbud denna första vecka eftersom jag bara velat insupa vyerna, dofterna och atmosfären. Känna mig riktigt ledig. Men nu har jag fått så många förfrågningar om hur vi har det att jag känner att det är dags att dela med sig.
Just nu bor vi tillfälligt i Nerja, hädanefter kommer det, som de som följt bloggen ett tag vet, bli Fuengirola. Vi har varit och tittat på lägenheten vi ska bo i sen och utforskat kvarteren runt omkring och känner oss helt övertygade om att vi kommer stortrivas. Enda problemet är kanske att vi knappast kommer vilja flytta därifrån sen.
Men nu är vi alltså i Nerja. En galet pittoresk och gemytlig liten stad med vita hus och blommor överallt, för att inte tala om den makalösa utsikten vart man än ser. Åt ena hållet det skimrande Medelhavet och åt andra de höga bergen som skyddar mot nordliga vindar. Den lilla lägenheten vi bor i nu är mysig, helt nyrenoverad. Allt är dock gjort med varsam hand och man har tagit vara på karaktären och sparat vackra detaljer, som till exempel trädörrarna med handtag och gångjärn i smide.
Alva strålar ikapp med solen och vill aldrig åka hem säger hon. Vi försöker locka med att det kan vara skönt att komma hem över sommaren och gå på Liseberg och leka med alla kompisar men hon är inte helt övertygad, hon har ju faktiskt redan fått kompisar här i Spanien också. Jag vet inte riktigt vad vi ska ta till för att locka henne till Sverige igen. Tänker dock att när nyhetens behag väl har lagt sig så kommer hon nog att längta efter allt där hemma också. Nu har vi bara haft semester, snart nog blir allt vardag och det rosa skimret lägger sig förmodligen. Men, tills dess skall vi njuta i fulla drag!
Ok, så nu har jag varit hemma i Sverige ett par dagar och jag längtar tillbaks ner till ljuset och värmen. Ja värmen, fastän det räknas som kallt där nere nu. Att gå omkring och strosa ut och in ur skuggan krävde jacka, men i solen var det ändå lätt bararmat som gällde (eller bikini om man var helt i lä).
Jag har en massa rädslor, tveksamheter och farhågor. Det kommer att ta tid att anpassa sig. Och jag kommer säkert längta hem ofta, ofta. Men det kommer också att bli väldigt bra, det är jag övertygad om, annars hade jag inte gjort den här ”resan”.
Nu ser jag fram emot att få visa Alva allt. Jag ser också otroligt mycket fram emot att åka ner till Nerja i april. Vi ska då besöka både Marbella och naturligtvis Malaga också. Vi har en liten exit-plan om att ev fortsätta vårt äventyr i Marbella istället (där jag har varit rätt mycket) eller på Mallorca där (svenska) skolan verkar vara exceptionellt bra, nästan som en blandning av svenska, spanska och engelska, med det bästa från alla.
Alva har bara sina vinterkängor som passar, hon har växt ur alla andra, så idag har hon tillsammans med farmor och farfar varit och köpt lite lättare skodoningar. Nu är vi ekiperade och allt ska ner i väskorna. Sen bär det av ner mot Villamartin och Los Dolses. Yey!!
Så kommer då en första rapportering från vårt första besök av två den här våren på Costa Blanca (det tredje besöket blir ner till Nerja på Costa del Sol). Våra farhågor om bristande internettillgång infrias tyvärr, vilket gör oss smått oroliga. Vi är beroende av att kunna ha uppkoppling för att kunna jobba på distans och som det varit nu har det hela varit minst sagt svajigt. Vi har försökt använda oss av fritt wifi när vi kommit åt och det har varit långsammare än på den tiden man använde telefonjacket hemma. Dessutom har det brutits mitt i hela tiden. Högst alarmerande.
För att fortsätta med det negativa, så har vi klarat av det sen och kan gå vidare mot det roliga, är att varken Alicante eller Torrevieja lär kvala in på någon lista över särskilt vackra städer. Tvärtom. Jag som är mycket designintresserad och en gång i tiden drömde om att bli arkitekt, gråter nästan inombords många gånger när jag ser en del områden. Nere vid vattnet är det väldigt fint och strandpromenaderna härliga, men husen… Om man tänker sig slitna och smutsiga miljonprojekt så har man bilden framför sig, på ett ungefär.
Orihuela Costa däremot är väldigt rent och snyggt och prydligt (om man bortser från områdena som inte är bebyggda, de är bara bruna och risiga, ofta med en massa skrot liggandes och fula nätstaket runt om) och bostäderna är mestadels otroligt fina. Det negativa, om jag nu ska vara tråkig, är att det är mestadels just bostäder, det finns inte så himla mycket annat. Förutom det nybyggda köpcentret såklart, La Zenia Boulevard. Där finns allt i princip. Väldigt fint och med mängder av restauranger med supergod mat.
Låter jag negativ och tråkig? Njäe, mest realistisk skulle jag vilja säga. Jag vill inte måla upp en bild av paradiset för alla läsare, för det tycker jag inte att det är. Det finns väldigt fina hus (bostäder) som sagt i Orihuela Costa, men annars är området vi har varit i (Alicante, Torrevieja, Orihuela Costa, San Miguel och en kort sväng (aldrig mer!) borta i staden Orihuela) i mitt tycke rätt tråkigt. Vi har dock stött på många som tycker att det är helt fantastiskt och som aldrig kan tänka sig att bo någon annanstans och det är ju helt fantastiskt att höra. Det är underbart när människor hittat sin plats på jorden. Men för mig känns det inte riktigt så. Jag skulle helst velat haft lite mer karaktär, lite historiska vackra byggnader och mer gedigen känsla, vilket naturligtvis inte finns på en plats så präglad av turism och saltindustrin. Tar man sig till andra delar av Costa Blanca kan man däremot hitta både karaktär och vackra byggnader, det är jag fullt medveten om.
Så varför inte stanna i Sverige då om man är så kritisk och negativ? Ja, självklart kan man sitta fast där hemma och gnälla på vädret, den tröttsamma byråkratin och de dåliga skolorna. Men vi vill inte göra så, vi vill iväg. Framförallt vill vi ge Alvas luftrör en chans att läka ordentligt. Vi vill också ha mer sol och ljus och den erfarenhet det ger att bo utomlands ett tag.
Jamen varför välja Spanien då, som ju inte är sådär grönt och frodigt och genuint som jag vill ha det? För det första finns det naturligtvis en massa platser i Spanien som har väldigt vackra både städer och samhällen, både längs med Costa Blanca och på andra ställen. Vi har bara, av rent praktiska skäl, valt ett område som har brist på just nämnda attribut. Det finns ställen som är precis lika turistiga, om inte mer, men som ändå är vackra, tex Malaga, Nerja, Marbella (som också har svensk skola, jag vet, men det fanns inte plats där nu), men Costa Blanca var som sagt mer praktiskt för oss just nu. Eftersom vi inte är säkra på att vi kommer stanna där vill vi inte låta Alva gå igenom hela processen med spansk skola så då fick det bli Orihuela Costa där det finns skandinavisk skola.
Så, vad är då bra med Orihuela Costa, mer än skolan? Jo, stränderna är jättefina och havet är ju fantastiskt. Vi har besökt skandinaviska skolan och fick ett väldigt positivt intryck av personalen. Människorna är supertrevliga och galet tillmötesgående, maten är jättegod och det är ljust! Jag fick till och med huvudvärk och mådde illa första dagen, så ovan var jag tydligen vid ljuset. Helt crazy. Naturligtvis hade jag glömt solglasögonen hemma också, så det fick inhandlas nya illa kvickt.
Vi befinner oss i början av februari och det är fortfarande vinter även i Spanien, men ändå kan man lätt ligga i bikini där det var sol och lä. Även när man är ute och strosar runt känns det en otrolig skillnad på när man går i skuggan och när man kommer in i solen. Den värmer på ett helt annat sätt en hemma. Jag njuter i fulla drag av värmen, både rent vädermässigt men också den människor emellan. Vi har redan fått kontakt med både svenskar, norrmän och engelsmän som vi ser fram emot att lära känna mer och börja umgås med.
Jag skrev förut att det mestadels är bostadsområden i Orihuela Costa, men det finns naturligtvis saker att göra här med. Alva kommer att vara fullt nöjd, och själv kommer jag att leva som en kung i huset vi ska bo i en månad nu i vår (andra trippen ner). Huset är supermysigt och ligger nära Villamartin Plaza som är ett torg med en massa restauranger och caféer. Takterrassen med suverän utsikt kommer bli en exemplarisk arbetsplats.
Trots mitt svala betyg vad gäller stadsarkitektur och grönskande frodighet (man vet naturligtvis om att Spanien kanske inte är ett förstaval om grönska är superviktigt för en) så har jag ingen lust att åka hem igen, om det inte vore för att hämta ner Alva. Hon fattas oss nu. Det kommer bli perfekt att spendera ett år här, så får vi se vad vi hittar på sen. En sak är i alla fall säker. När jag får tillgång till allt det som faktiskt är positivt här nere kommer jag också kunna uppskatta och värdesätta det som är bra hemma i Sverige. Det kanske slutar med att vi har två fasta punkter, en i Sverige och en i Spanien?
