Om ni bara visste vad många kommentarer jag fått via olika medier om att jag borde stanna hemma i trygga Sverige eftersom jag verkar så missnöjd och så orolig (bla över jordbävningar eftersom jag frågat runt om hur vanligt/ovanligt det är att man känner av dem) och eftersom jag verkar ha behov av att planera så mycket (vilket inte funkar i Spanien) osv. Om jag fått en krona för varje tyken kommentar… Ja ni förstår.

Nu är det så att jag vägrar att uppröras över eller ens bry mig om människor som verkar leva för att sprida galla över andra eller lämna spydiga kommentarer. Faktiskt är det så att jag i princip sitter och skrattar åt dem. Därför drar jag mig inte en sekund för att fortsätta skriva precis hur jag känner, istället för att hoppa på tåget där man måste älska precis alla delar av en plats eller en upplevelse för att inte bli lynchad. Jag tror inte att det finns någon plats på jorden som är helt perfekt, jag tror inte att paradiset existerar. Jag tänker inte heller sitta och skriva lyriskt om hur fantastiskt allt är bara för att få mitt liv att verkar vara mer spännande och underbart än vad det är.

Missförstå inte. Jag älskar mitt liv på många plan. Det är underbart på många sätt. Men att tro att det inte finns problem eller svårigheter är bara dumt och naivt, eller möjligen förnekande.

Så. Jag tänker fortsätta vara fullständigt ärlig när jag skriver. Både om gott och ont. Om det positiva och härliga, absolut, men också om det som känns svårare eller mindre bra. Jag gör det inte för att vara negativ eller tråkig, inte heller för att jag passar bättre här hemma i trygga, tråkiga Sverige, utan för att jag vill ge en sann bild av vad jag upplever, inte en tillrättalagd version, eller en historia som döljer allt det som jag upplever som negativt. Jag vill inte vara fejk. Dessutom, eftersom jag får mängder av både kommentarer och mail från andra som vill göra samma sak som vi och som frågar mig om hur saker fungerar, så vill jag inte presentera något som inte stämmer, något som andra kanske väger in i sitt beslut om huruvida de ska våga satsa på att flytta till Spanien med barn eller inte.

För en sak vill jag göra fullständigt klar: Det är en enorm skillnad på att flytta till Spanien med barn och att flytta dit som pensionär. Något många pensionärer där nere inte verkar förstå alls.