Magisk kväll vid Medelhavet

unnamed13Det går inte att säga annat än att kvällarna här är magiskt sköna. Ljummen luft som går att andas (inte så hög luftfuktighet) och glada människor som är ute och rör på sig. Vi vill såklart inte vara sämre vi, så varje kväll tar vi en kvällspromenad nere vid havet. När man bor granne med Medelhavet går det bara inte att låta bli. När det var som varmast gick vi och strosade i  vattenbrynet och lät vattnet svalka våra fötter. Idag har det varit mer behagliga temperaturer, även om det under eftermiddagen passerade 30 grader. Nu ikväll har det bara varit 26 grader, alldeles lagom med andra ord.

Vi gick en sväng bort till hamnen och satt ute på piren när solen gick ner. Ljuset var så fint och jag kände tacksamhet över att få uppleva den där stunden ihop med mitt barn. Hon var glad och nöjd och då är det nästan svårt att vara annat än nöjd själv också. Annat var det tidigare idag. Då var allt fel och dumt och tråkigt. Inte ville hon vara på stranden, det var för kallt i vattnet (!!), det var för varmt på land, det var för mycket sand, ingenting var bra. Det lilla barnet kunde inte förstå varför vi inte hyrt en bostad med pool istället. Och här är man själv glad över att vi har ungefär 30 sekunders promenad till Medelhavet och en härlig sandstrand liksom…

Nu sitter vi och myser i soffan med varsin dator i knät och är rätt så asociala. Ibland får man vara det också, även om Alva tycker det är lite väl mycket av den varan. Inte så att vi är asociala som familj, men hon saknar att själv kunna springa iväg till sina kompisar. Hemma i Göteborg har hon mycket större frihet när det gäller sådant. Här måste vi följa henne överallt, det går inte an att hon ränner runt i stan själv. Nu känner hon några barn här nere som hon kan leka med, men det blir mycket mer uppstyrt eftersom vi måste vara med, det är en av de få negativa sidorna med det här livet. Det hade nog varit lite lättare om hon antingen varit äldre och faktiskt fått lov att gå själv, eller yngre så att hon hade uppskattat att leka på lekplatserna. Det gör hon tyvärr inte nu, de flesta är för mycket mindre barn och de andra tröttnar hon väldigt snabbt på de också.

Snart drar skolan igång och livet övergår i vardag igen. Vi ser med positiv förväntan fram emot att se hur livet ter sig här nere då. To be continued…

Costa Blanca vs. Costa del Sol

Många undrar varför vi egentligen valde bort Costa Blanca som det från början var tänkt att vi skulle flytta till för att istället bestämma oss för Costa del Sol. Vad är det för fel på Costa Blanca, undrar folk. Ingenting egentligen, måste jag säga då. Faktum är att stränderna är finare och bättre lämpade för barn (OBS! nu jämför jag Orihuela Costa/Fuengirola), de har fått fler priser för dess renhet, sanden är finare och det är mer långgrunt. Klimatet sägs vara något bättre på Costa Blanca vintertid. Just det vet jag inte om det stämmer dock, de som hävdar att så är fallet bor alla på Costa Blanca och de jag pratat med på Costa del Sol säger att det inte är någon skillnad. Jag tror att det till stor del är så att man trivs bäst med det val man själv gjort helt enkelt.

Så varför valde vi då ändå Costa del Sol? Helt enkelt trivs vi bättre nere på sydkusten. I vår högst personliga bedömning är det gemytligare, trevligare, mer liv och rörelse, mer aktivt, yngre medelålder, fler barnfamiljer som bor permanent med barn på svenska skolan där Alva skall gå, fler städer och samhällen runt omkring som passar oss bättre i smaken. Orihuela Costa är mer en samling urbanisationer, rena bostadsområden utan stads/samhällskänsla, allt var mer utspritt. Man är i princip helt beroende av bil. Visst, Torrevieja finns, men vi gillar inte alls den staden av någon anledning som jag inte helt kan sätta fingret på. Och eftersom Alva skall gå i svensk skola och den ligger i Orihuela Costa hade det blivit meckigt att bo i Torrevieja hur som helst, ett himla åkande fram och tillbaks varje dag. Men framförallt tror jag att det är för mycket pensionärskultur för att vi skall trivas som fast boende med barn.

Det är helt en fråga om tycke och smak. För många finns det inget annat än Costa Blanca, de skulle inte kunna tänka sig något annat. För oss passade det inte alls. Vi känner oss istället helt hemma och stortrivs på sydkusten. Så får det vara som det vill med det eventuella något bättre klimatet på östkusten vintertid.




Cave house

Jag vågar inte säga om det gäller hela Spanien, men på sydkusten är det i alla fall relativt vanligt med så kallade cave houses. Alltså hus som går in i ett berg, som en grotta. En del är byggd som vanligt hus och resten är en grotta. Superläckert!

Man skulle kanske kunna tro att husen känns smått klaustrofobiska, men jag har haft förmånen att få gå in i ett dylikt och det var precis hur mysigt som helst och inte alls kvävande. Vet inte om jag skulle kunna tänka mig att bo så, men det var en trevlig upplevelse att få komma på besök.

I Nerja ligger ett sött litet cave house på stranden och in i berget precis till vänster om Balcón de Europa. Bedårande, eller hur?

cave house

Blomsterprakt

Blomsterprakt i NerjaNog för att det finns rätt trista områden och byggnader i städerna, så även i Fuengirola, men jag kan ändå inte bli annat än hänförd över all blomsterprakt. Från balkonger och på husväggar svämmar de över, blommorna.

När vi flyttar in i lägenheten i Fuengirola skall jag sätta igång med att försöka inreda de två små balkongerna med krukor där växtligheten kan frodas och flöda fram. Man blir liksom lätt om hjärtat och glad i själen av det. När vi nu återvänder till Sverige för att packa ihop hela vårt bohag och lämnar över husnycklarna till våra kära hyresgäster (vi kommer initialt att hyra ut vårt hus i Sverige) innan vi återvänder till España ska jag tänka på just detta, all blomsterprakt, och räkna dagarna tills vi åter står på spansk mark.

ANDALUCIA2

Lugnet i Nerja

utsikt havBlomsterflickaVi är på plats i Spanien och har så varit i en vecka. Jag har gett mig själv bloggförbud denna första vecka eftersom jag bara velat insupa vyerna, dofterna och atmosfären. Känna mig riktigt ledig. Men nu har jag fått så många förfrågningar om hur vi har det att jag känner att det är dags att dela med sig.

Just nu bor vi tillfälligt i Nerja, hädanefter kommer det, som de som följt bloggen ett tag vet, bli Fuengirola. Vi har varit och tittat på lägenheten vi ska bo i sen och utforskat kvarteren runt omkring och känner oss helt övertygade om att vi kommer stortrivas. Enda problemet är kanske att vi knappast kommer vilja flytta därifrån sen.

utsikt bergMen nu är vi alltså i Nerja. En galet pittoresk och gemytlig liten stad med vita hus och blommor överallt, för att inte tala om den makalösa utsikten vart man än ser. Åt ena hållet det skimrande Medelhavet och åt andra de höga bergen som skyddar mot nordliga vindar. Den lilla lägenheten vi bor i nu är mysig, helt nyrenoverad. Allt är dock gjort med varsam hand och man har tagit vara på karaktären och sparat vackra detaljer, som till exempel trädörrarna med handtag och gångjärn i smide.

dörrarAlva strålar ikapp med solen och vill aldrig åka hem säger hon. Vi försöker locka med att det kan vara skönt att komma hem över sommaren och gå på Liseberg och leka med alla kompisar men hon är inte helt övertygad, hon har ju faktiskt redan fått kompisar här i Spanien också. Jag vet inte riktigt vad vi ska ta till för att locka henne till Sverige igen. Tänker dock att när nyhetens behag väl har lagt sig så kommer hon nog att längta efter allt där hemma också. Nu har vi bara haft semester, snart nog blir allt vardag och det rosa skimret lägger sig förmodligen. Men, tills dess skall vi njuta i fulla drag!

 

Avundsjuka?

Bland mina nya kontakter med andra  utflyttade svenskar hör jag väldigt mycket prat om den svenska avundsjukan. Det berättas om brutna kontakter med både svenska vänner och släktingar, på grund av just avundsjuka. Tydligen är det många som har åsikter om det liv de utflyttade nu lever, det kommer pikar om lyxliv och annat trist.

I alla dessa samtal sitter jag relativt tyst. Jag känner nämligen inte igen det här alls. Visst har jag stött på avundsjuka både en och två gånger, men aldrig i samband med vår flytt. Det enda har varit att en del släktingar tycker det är tråkigt att de inte kan träffa Alva lika ofta och det får man ju förstå. Annars har alla, både familj och vänner, tvärtom varit väldigt stöttande och glada för vår skull.

Över lag tror jag att de flesta förstår att vi långtifrån kommer leva något lyxliv med evig semester på playan. Det är ett rätt vanligt missförstånd, att en flytt utomlands innebär att man kan leva som när man har en veckas semester. Så är det ju inte alls. Vi ska leva våra liv där, ha en vardag, jobba och gå i skolan. Vi kommer inte vara lediga för jämnan och ha med oss en säck med svenska pengar att strö runt oss i ”billiga Spanien”. Även det är ett vanligt missförstånd. Visst finns det mycket som är betydligt billigare i Spanien, särskilt i mindre städer och i byar, men långt ifrån allt är så billigt som många tror. Det finns avgifter på avgifter på avgifter som skall betalas och många varor har ungefär samma pris som i Sverige. Elen är dessutom dyrare. Sen kan man inte riktigt jämföra en turistort vid havet med en mindre by längre inåt land heller. Även turistorterna skiljer sig mycket i pris.

Hur som helst. Jag är otroligt glad för våra vänner som kan glädjas med oss (och förstår att de nu får gratis boende i Spanien) istället för att pika oss. Om någon skulle dra iväg någon kommentar om lyxliv skulle jag inte heller ta åt mig, eftersom jag vet att det inte alls stämmer. Dessutom tycker jag att man får ha viss förståelse för att andra kanske blir smått avundsjuka vid tanken på att man slipper mörkret och kylan under vinterhalvåret i Sverige, även om det som jag så många gånger sagt tidigare inte bara är varmt och skönt runt Medelhavet då heller. Jag är övertygad om att det inte är så illa ment.

Costa del Sol

 

Bloggtips!

Jag läser ju som bekant inte andra bloggar eftersom jag inte anser mig ha tid. Ibland skäms jag nästan över det eftersom jag blir så glad över alla er läsare, men det är den bistra sanningen.

Nu har jag i alla fall pratat en del med en tjej som precis som vi tagit med sig familjen och flyttat till Spanien. Hon har en blogg och jag var ju bara tvungen att kika in där och tipsar er om att göra detsamma. En jättefin sida där hon skriver om sitt nya liv. Läs här.

För övrigt har nu resfebern börjat sätta in på allvar. Det är första gången sedan Alva var liten vi flyger med henne nu och jag oroar halvt ihjäl mig (helt irrationellt eftersom jag utan att blinka sätter mig i bilen och kör omkring med henne så gott som dagligen). Men längtan till sol och värme är större än oron och det kommer bli så härligt!