Tanken med att följa temperaturen och under sommaren vila på dagen och hålla igång på kvällen och en bit in på natten känns rätt logisk när man lever i den tryckande hetta som råder just nu. Vi har dock inte vant oss helt vid detta fenomen än utan kroknar runt tolv halv ett sådär. Alva blir trött och vill sova runt elva. Vi har bestämt oss för att inte bli fullt så spanska att vi helt vänder på dygnet, utan vill försöka hålla någorlunda på kvällstiderna. Det blir så besvärligt när skolan börjar annars och jag skall erkänna att jag inte alls är säker på att det är särskilt bra för barnen att vara vakna halva nätterna, oavsett om de sover på dagen eller inte.

Utanför oss finns ett litet minitorg där människor samlas kvälls- och nattetid för att prata och umgås. Alla är med, ung som gammal. Väldigt trevligt tycker vi, i alla fall en stund. Varför bara en stund? Jo, vi har nämligen märkt att barnen som har så kul och skrattar och tjoar efter ett tag inte alls verkar ha så trevligt längre. Tvärtom. Varje kväll (natt) går skratten över i trött gråt, som inte går över, strax efter tolv. Det har inte slagit fel en enda gång. Det är så att vi snart kan ställa klockan efter när gråten sätter igång.

Jag kan inte hjälpa att jag känner mig något beklämd när föräldrarna inte verkar ta någon notis om att barnen är trötta, de fortsätter att prata och skratta och umgås, allt högre (för att överrösta barnen?) i några timmar till innan de går iväg. Det är inte så att de dricker och börjar bete sig, de bara sitter där och pratar, så det är inte som att barnen far illa av den anledningen, men de tröttgråter inte mindre för det.

Ikväll lär det bli etter värre. Det är nämligen fiesta i stan och man har börjat bygga upp en liten scen precis utanför vårt fönster där folket brukar samlas. Högtalare, sladdar och gud vet allt. Fiestan börjar vid åtta ikväll och håller på hela natten…